Dagens Nyheter – 23 mars 1866, sida 2

han hålla sig vaken; hau sjönk tillbaka mot hufvudkudden och somnade mot sin vilja. Emellertid hade han på morgonen ett temligen redigt minne af sitt uppvaknande och den iakttagelse han dervid gjort. — Har du inte lemnat mig ensam cen stund i natt? frågade han sin fru. Venus svarade leende alt hon icke visste hvad han menade. Rolf envisades icke; men en obestämd misstanke hade vaknat i hans Hvar och en vet att man med en smula kraft i viljan förmår öfvervinna äfven den mest hårdnackade sömn. Det finns icke en jägare eller resenär som ej gjort den erfarenbeten. Jag vill vakna klockan fyra i morgon bittida, säger man till sig sjelf, när man gär till sängs. Man somnar in och slår upp ögonen vid det utsatta klockslaget. Rolf befallde sig sjelf att vakna vid midnatt. Detta lyckades honom visserligen; men deremot var han alldeles oförmögen att reda sina tankar; så förvirradt var hans förstånd. Emellertid gjorde han sig förvissad om att hans hustru bestämdt icke fanns vid hans sida. Man ropade på Venus; men ingen svarade. Man ville stiga upp, men kunde det icke. Sömnen återtog sitt välde öfver honom och höll honom sedan fjettrad i sina bojor ända till morgonon. Uunder hela den följande dagen var Rolf försjunken i djupt begrundande. Venus märkte att han grubblade på något och sökte genom smekningar skingra hans svårmod. Men hennes kyssar förmådde ej bortjaga det moln som lägrat sig på hans panna. Hvad som i synnerhet föreföll honom oförklarligt var denna oförmåga att hålla sig