trollqvinna och möjligen, i likhet med hvad som förut händt flera sådana, på en bödelskärra förd omkring stadens gator till pöbelns spe och för lustelse. Mor Moloch följde hans råd och slog sig ned 1 en mindre landsortsstad. Sedan hörde man aldrig talas om henne. oo Hvarje qväll brukade de båda makarne till sammans intaga en lätt supe. Ofvanpå denna drack alltid Rolf en bägare utsökt fin Sherry och Venus ett glas friskt vatten. Rolf hade vanligtvis god sömn, och sedan han en gång insomnat, vaknade han nästan aldrig förrän det var ljusa dagen. Men cen natt, då han sof tyngre än eljest, inträfrade, besynuerligt nog, alt han hastigt erfor en känsla af köld, hvaraf han blef till hälften uppväckt. Han trodde att sängtäcket händelsevis glidit ned på golfvet, och då han sträckte ut handen för att förvissa sig härom, kände han att Venus plats var tom. Han ville undersöka om han icke misstagit sig; men en oöfvervinnerlig tyngd i hufvudet hindrade honom från att resa sig upp. Han kämpade mot sömnen, men denna segrade, och när han på morgonen slog upp ögonen, kom han af alltsammans ingenting ihåg. Venus låg då vid hans sida, ännu försänktiljuf slummer. Då Rolf stigit upp, kände han sig tung i hufvudet, såsom om han tillbragt den föregående aftonen i något gladt dryckeslag. Under de närmast följande nätterna sof han utan afbrott, men samma oförklarliga hufvudvärk och matthet erfor han hvarje morgon. En natt efter ungefär en veckas förlopp vaknade han åter vid att han frös. Likasom förra gången utsträckte han handen, och likasom då fann han sig ligga ensam. Men förgäfves sökte