Dagens Nyheter – 21 mars 1866, sida 1

MIEP TRE ANT AAA VIA ATI SIKT REL MID ASAT RE MN TAP HIT STADGA SAR men det röjer sig hos honom ett alltför tydligt effektsökeri. Haus mångsidiga vetaude sätter honom i tillfäle att tala i de mest olikartade ämnen med en förvånande lätthet och klarhet. Kulle Ollivier har visat sig vara ostadi x inom politikens område. Eter att ha varit en af de berömda oppositionsmiännen och efter att sedermera hafva försonat sig med den nuvarande rögimen, anses han nn erna spela samma roll i lagstiftande amlingen, som Emile de Girard. n nyligen i la Presse; under det han ; nemligen gillar de kejserliga institutionerna, har han dock för afsigt att begära utvidvad frihet på grund al dess nödvändighet! kHans tal ärs vanligen utmärkte genom sin I skarpa udd och bitande sarkasm Ingen kan med större ledighet och med mer genomI gripande verkan svänga det parlamentariska stridssvärdet, än Oilivier. Hans vän, Alfrel Darimon, är en man at I stor förmåga, men sedan han öfvergått till oppositionen 1857, har han fallit i de Niberalas anseende, derför att han mottagiv en inbjudning till en hofbal i Tuilerierna, der han infann sig uti knäbyxor (ealotte courte.) Sedan dess har han fått bära tillnamnet Calotte Darimon. Ian deltager vanligen cudast i diskussioner rörande statsekonomiska och finansiella frågor, uti hvilka han eger stor sikkännedom. Man har påstätt, att han skulle vara lik Thiers till figuren och Alfred de Musset till anletsdragen, hvilken jemnförelse är alltför smickrande för hr Darimon, att vi skulle vilja utsätta oss för hans ovilja genom att söka bestrida densamma. CWlais-Bizoin kan med rätta benämnas lagstiftande församlingens marquis de Boissy. Ian är icke endast en beundrare af det attiska salt, som karakteriserar atheniensiska skriftställare, utan äfven af det mera materiella salt, hvilket. vi dagligen konsumera. Detta har han ådagalagt genom aut gripa hva rligt tillfälle att påz : yrka nödvändigheten af att nedsätta ullen på salt. Han är också outtröttlig i att begi nedsättning af portot ä bref och tidningar. Det var Glais-Bizoin, som undertecknade klagelse-akten, hvilken utfärdades uf OdilouBarrot mot Guizot-ministeren. Sedan dess har han troget tillhört yttersta venstern. Ilavin, utgifvaren af Siecle och representant för La Manche, är född 1799. Han synes hafva insupit den tidens ateistiska och voltaireska läror, och iär derför hatad af det katolska partiet. Hans käpphäst har alltid varit reduktion, tryckfrihet och valfrihet. Iavin tillhörde de deputerade, hvilka den 24 febr. LS uppsökte konung Ludvig Filip kl. half 7 på morgonen för att förmå honom att upphäfva det dekret, hvarigenom marskalk Bugeau blef utnämnd till förste befälhafvare öfver trupperna 1 Paris. Han fick den äran att erbjuda hertiginuan af Orleans sin arm och att ledsaga henne, då hon till fots begaf sig från kamrarne till Tuilerierna, under det Ludv. Filip flydde från Paris. Under de ryktbara junidagarne utsatte sig Iavin hjeltemodigt för elden. Han blef hedrad med förtroendet att samtidigt blifva vald till representant för två departementer, neml. Seine och Lamanehe. Man har under olika styrelser erbjudit honom hederslegionen, men han har aldrig velat mottaga densamma. Slutligen böra vi omnämna Guiroult, den oförskräckte försvararen af Poleus sjelfständighet, nyligen redaktör a! vOpiniou Nationale, och som började sin bana som en ifrig st. simonist. Ar 1836 var han korrespondent för De