Dagens Nyheter – 19 mars 1866, sida 2

garne med afseende till skolans lokal. Ja han utsträcker sina önskningar ännu längre. Han skulle vilja hafva ett eget hus inrättadt för skolan, med gymnastiklokal på nedra botten och en ljus och rymlig gård till lekplats för eleverna. Men det finnes en stor klyfta emellan fromma önskningar och möjligheten af deras uppfyllande. Som hvar och en vet, njuter Wallinska skolan icke något understöd, utan får uppehålla sig helt och hållet genom egna medel. Skolans nuvarande föreståndare har ej valt denna lokal, utan förefunnit den, då han örvertog skolan, hvilken före honom i många år innehaft den. Hyran för densamma borttager omkring en sjettedel af skolans bruttoinkomster. Föreståndaren har under fyra års tid försökt, att i staden finna en mera lämplig lokal äfven för en ännu drygare hyra, men hittills ej lyckats finna någon, som ens var så passande, som den nuvarande. Skolan skulle stå i särskild tacksamhetsförbindelse till insändaren, om han ville gifva anvisning på en sådan lokal, som stode att vinna för ett hyresbelopp, ej öfverstigande skolans tillgångar. H. W. Stahl, Wallinska skolans föreståndare. Lekplatser för skolbarn är någonting som minga af hufvudstadens skolor sakna, ehuru öfvertygelsen om nödvändigheten för de små af tätare rörelse i det fria mellan lektionerna både bland skolmännen och allmänheten på sednare tider gjort sig alltmer gällande. Det är med afseende härpå som det kan förtjena nämnas, att samtliga lärjungarna i den s. k. Staaffs förberedande elementarskola, uppgående till ett antal af närmare 200, i lördags åtföljde af några af sina lärare utbytt lektionerna i skolan mot kälkåkning och annan kroppsrörelse i fria luften på Djurgården. Olyckshändelse i följd af vaktparaden. I går middag promenerade tre fruntimmer på trottoiren å vestra sidan af Nybron, invid Berzelii park. De mötte vaktparaden, som kom från Ladugårdslandet och passerade dem. Knappt bade den hunnit förbi dem förrän det ena fruntimret förnam något sorl bakom sig. Då hon vände sig om, fann hon en skenande häst tätt invid sig. Hon blef kullkastad åt venstra sidan. Hon kunde ej sjelf resa sig upp, och när hon kom till besinning var den första syn som mötte henne, anblicken af hennes syster, liggande utåt galan, likblek och med blödande ansigte. Detta unga fruntimmer hade blifvit af hästen kullstött med ännu större häftighet. — Det tredje fruntimret undgick helt oci hållet faran. Några personer af den talrika folkmassan förhjelpte fruntimren i en seläda som förde dem hem, och vid deras port tillkom af en lycklig tillfallighet en läkare, som kunde egna det mest skadade af de unga frintimren nödig vård. Hon hade erbållit en stark och betänklig kontusion i hufvudet, med blodutgjutning genom örat. (senom användande af blodiglar anses faran nu vara häfd; dock blir någon tids stillhet nödvändig. Händelsen innebär en ytterligare anledning för vederbörande att allvarligt taga i betraktande om det icke är skäl att afskaffa bruket att låta vaktombytet gå med musik öfver gatorna. Dagligen ser man de åtföljande menniskorna utsatta för faran att blifva kullkastade af hästar, som skrämmas af bastrummans dunder. Troligen var olyckan i går ingalunda den första som timat af samma anledning. Den är i allt fall tillräcklig som varning. Njutningen af vaktparadens musik är för dyrköpt, då den kan kosta menniskolif. Vi erinra oss icke bestämdt huru det tillgår i Paris; skulle dock tro att musiken ej går med truppen. 1 Köpenhamn står musikkåren vid corps-de-gardet och blåser medan vaktombytet marscherar upp, samt fortfar att blåsa en stund. Så kunde man ordna det äfven här, så vore intressena någorlunda sammanjemkade. Auditör Ljungberg, som sistlidne måndag å stora börssalen inför en talrik publik började sina föreläsningar om vårt lands utveckling under sednaste tiden, fortsätter i afton dessa föreläsningar i samma lokal. Presidenten frih. v. Rosen har skänkt ett orgelverk till Eds kyrka, samt grefve