Dagens Nyheter – 19 mars 1866, sida 2

höra att ni älskade denne okände ädling, denne Rolf af Tremblaye, om hvilkens karakter och förhållanden vi ingenting veta. Jag erinrade mig det obevekliga ödets domslut, och jag anade att den kärlek som nu vaknat i ert hjerta skulle bringa olycka öfver er. — Således, kära Venus, frågade Debora, i det hon ömt omfamnade sin väninna, var det endast fördenskull ni nyss grät så bittert? — Ja, icke för någonting annat. — Nå, då skall ni bli glad igen, min lilla goda syster, tv jag tror att dessa faror finnas blott i er inbillning... För öfrigt älskar jag herr Tremblayce vida högre än mitt lif och heldre än jag afstår från honom, går jag med glädje tusen dödar till mötes. — Kanske har ni rätt, kära syster, kanske är det jag som misstagit mig... Gifve Gud att så vore! Men inom sig tillade Venus: — Nu vet jag det, jag känner det, jag ser det, spådomen kommer att slå in. Den trolösa, den fruktansvärda rivalen, det är jag... Hvarföre kämpa mot en högre makt? Odet har bestämt att jag skall bli denna flickas mörderska och det är förgäfves man kämpar mot ödet! Mamsell Lucifer föregaf vigtiga förrättningar i sitt hem och tog afsked med löfte att återkomma följande dag. VII. Rolfs frieri. Så snart chevaliern af Tremblaye erhållit Nathans svar, gjorde han sin toalett med myc