Dagens Nyheter – 15 mars 1866, sida 1

befästa den alldeles ogrundade tron på en hotande fransk landstigning. Pack vare eu ledamots bemödanden, hade denna farliga och en gång så allminma föreställning numera helt och hållet utplånats, och uu kunde man göra den frågan huruvida tideuv icke vore kommen att kasta eu noggrann öfverblick öfver statsutgifterna, hvilka culigt talarens öfvertygelse kunde ganska betydliet förminskas. — Finansministern hade sjelf förra året sagt i Liverpool: Jag är icke öfvertygad om, — utan att jag dock härvid yttrar mig å regeringeus vägnar — att stutsutgifterna ännu blivit nedsatta till den lägsta siffra, som är förenlig med statens ära och biästas. Petta var också talarens åsigt, men ehuru han medgaf att den unvarande regeringen gjort stora framsteg i förhållande till den förra, så hade dock hans förtroende till densamma lidit afbräck, då han betraktade de begörda statsanslagen, som uppgingo till ungefär samma belopp som förra året. Gala törhåluppträdt på banan, men samma slösande principer vore gällande. Han wille derför dröja med att uttala sin tanke om regeriugeu, utom i frågan, huruvida den vore berättigad att ega landets förtroende. För ögonblicket vore han mycket tveksam, huruvida ministrarne icke borde vika för andra män, som vore i stånd att föra styret på ett mindre kostsamt och bättre sätt, än de nuvarande syntes benägna att göra. Ingen medlem af underhuset hade med mera kraft yttrat sitt ogillande af ett slösaktigt system, än sjelfva finansministern. Man torde erinra sig sessionen 1860, då han framförde häfuga klagomål häröfver, en session, som började med ett vacklande mellan omåttlighet och småaktighet, som företedde en egendomlig blandning af de mest stridiga åsigter och som slutade med att gå derhän, att man förutsade nödvändigheten af en revolutionär reform för att upphäfva de skamliga missbruk, som egde rum. Detta var finansernas ställving 1860, som den ärade ledamoten då beskref, men samma system existerar ännu. Den ärade ledamoten hade låtit förstå, att med hans beskrifning afsågs de slösande anslagen till allmänna arbeten, men han, hr White, hade ansett den böra fattas i vidsträcktare mening, och förmodade att den ärade ledamoten beklagade sig öfver hela systemet och särskildt öfver de begärda omåttliga anslagen till försvarsväsendet. Af ministerns egna anföranden hade talaren erfarit, att under de sex år, han innehaft sin ställning som finansminister, hade han äf folkets inkomster utkräft en summa af icke mindre än 442,173,783 pund st. eller den oerhörda ärliga summan af i medeltal 70,360,000 pund st. oaktadt landet lefvat i fred Detta var i sanning mycket mera än utgifterna under kriget på Krim. Den ädle ledamoten, som hade åstadkommit detta resultat, var föremål för allmän beundran; man betraktade honom som själen i all statshushållning. — Sjuttio millioner skulle dock göra 29 shillings i veckan (eller dubbelt så mycket som lord Shaftesbury menade att en arbetarefamilj i Dorsetshire har att lefva ett riktigt lukulliskt Hf på) för hvarje manlig jordbrukare i England och Wales. Det vore tillräckligt vill husrum, kläder, föda och uppfostran för en tjerdedel af hela befolkningen. Det vore mera än tre gånger inkomsten af bomullsiudustrien och af de olika näringsgrenar, som stå i sammanhang med denna stora industri. Tal. hade skäl att antaga, det åtminstone, hälften deruta! hade utgått från de klasser, TA NNE FATT KRSSTDSTRRK TEST TIER SETS