Dagens Nyheter – 12 mars 1866, sida 1

fandet af 7000 nya infanterigevär, samt ett derför erforderligt auslag af 320,000 rdr, berättigar fullkomligt — åtminstone till dessa sista yttranden. Af statsutskottets utlåtande finner man blott att vi i närvarande stund äga 92,234 gevär, hvaraf dock en stor del icke kunna anses til krigsbruk fullt ändamålsenliga. Och är det på grund af denna föga uppbyggeliga uppgift, som utskottet tillstyrker det begärda anslaget. Att denna intetsägande motivering hvarken utreder frågan eller tillfredsställer någon, som känner sig förbunden att med litet samvetsgrannhet tillvägagå, då det gäller ständigt återkommande anslagsanspråk och folkets uppoftringar ligger i öppen dag. i Men statsutskottet hänvisar till statsrådsprotokollet i ämnet ochman måste således vända sig dit. Med det högtärade ståndets tillåtelse slår jag då upp detta protokoll, dateradt den 13 oktober 1865, pag. 104. Men äfven här finner jag mig gäckad i min förväntan. I stället newmligen att fluna en nöjaktig utredning i detta protokoll, finner jag frågan snarare än mera invecklad. Ståndet må sjelf döma: Rikets sednast församlade ständer — heter det der — auslogo till anskaffande af infanterigevär för armåeen och frivilliga skarpskytteföreningar tillsammans 675,000 rdr samt vidare att hitintills af dessa medel blifvit utbetalade dels som förskott, dels i liqvid för färdiga gerir 240,769 rdr 13 öre Drager man detta belopp ifrån det beviljude anslaget, så återstå 435,231 rdr, för hvilka några gevär ännu den 13 oktober 18635 icke blifvit uppköpta. Denna summa måste således ännu ligga odisponerad. Men hvar finnes den? Det säkra är att den hvarken 1 statsrådsprotokollet eller i statsutskottets utlåtande upptages såsom koutant behållning eller såsom gevärstillgång. Men sedan sednaste riksdag utgöra icke de här uppräknade summor de enda som regeringen haft att disponera i och för inköp af infanterigevär. Slår man nemligen upp Kongl. Maj:ts berättelse om hvad i riket och dess styrelse sig tilldragit sedan sista riksdag så läser man, pag. 17 att ett större antal infanterigevär äro anskaffade för kreditiv-medlen för försvarsverkets fullständigare ordnande. Någon summa finnes visserligen icke här angifven, men enskildt har jag hört uppgifvas att den skall uppgå till 372,000 rdr. Det kunde, väl tyckas att både statsrådsprotokollet och statsutskottets utlåtande borde på något sätt ha upptagit och behandlat förhållanderna härom, men i intetdera förekommer derom ett enda ord. För min del kan jag omöjligen förklara mig denna uraktlåtenhet. Man tyckes sannerligen ha behandlat summorna lika hastigt och lustiyt, som sjelfva utlåtandet. tillkommit. Men icke dessmindre, och utan att på något håll redogöra för huruledes de här angifna ganska betydliga summorna blifvit för det afsedda ändamålet disponerade, begäras nu ytterligare anslag för auvkaffande af nya gevär. Låt då vara att de behöfvas. Efter hvad jag här framställt är derom omöjligt att döma. När likväl nya anslag begäras till nya infanterigevär, eger man till det minsta väl allt skäl att fordra, att summan användes till gevär, som uppfylla vår tids alla anspråk på duglighet, så väl i ett som annat hänseende. Är detta dock fallet? Låtom oss åter kasta en blick i statsrådsprotokollet. Euligt det ega vi i närvarande stund ej mindre än fyra) olika gevärsmodeller, och det af 3 olika kalibrar. Jag inser ganska väl, och många med mig göra det säkerligen äfven, att under den hastiga utveckling som skjutvapnen fått i våra dagar, olika modeller kunna och skola uppstå. Derom är också egentligen ingenting att säga. Men berättigade äro likväl alltid rikets ständer att fordra att armestyrelsen oförtröttadt i detta fall följer vapnets förändringar och förbättringar, samt att då anslag begäres den inom de europeiska armeerna bästa modell finnes och antages för gevärstillverkningen. Så är likväl icke heller nu förhållandet. De nu begärda 457,000 rdr skola nemligen användas för anskaffandet af gevär naf 1864 års eller annan modell, som under tiden kunde vinna antagander. Någon verklig säker och god modell finnes således icke ens i denna stund. Men om man icke kan underlåta att redan fästa sig vid denna lilla omständighet, till den kraft och verkan den i och för sig kan hafva, så får denna omständighet en ytterligare ganska stor och förvånande betydelse, om man läser den nästföljande punkten i statsrådsprotokollet, rörande inköpet af nya modeller. Det heter nemligen der: Då onekligt vore, att gevär med tändlåsinrättning egde stora företrädeu äfven framför vanliga kammarladdningsgevär icke allenast i anseende till den hastigare skjutning med dem kunde åstadkommas och den besvärliga tändhattens försvinnande, utan äfven i dessa ge) Vid närmare efterseende befinnes det att de olika