Dagens Nyheter – 12 mars 1866, sida 1

boden n:o I VWesterlanggatan. 320,000 rär illa använda. Regeringen har vid denna riksdag begart många nya anslag för landtförsvarets behof, men icke något som för nårvarande var så onödigt som ofvanstående summa till anskaffande af 7000 gevär. Denna gren af den militära förvaltningen står under generalfälttygmästarens ledning. Denna ledning har visat sig ytterst opraktisk och ledande till stora utgifter utan motsvarande effekt. Ständerna hade nu ett tillfälle att gilva regeringen tydligt tillkänna att detta var deras åsigt, genom att vägra att ställa ytterligare medel till gencralfälttygmästarens disposition. Man kundeicke väntaattadelu och presterna skulle begagna det, men af borgare: och bondeståndet egde man fordra att åtminstone de skulle göraallt nvad de kunde för att bryta det Wredeska systemet. Bondeståndet svek härutinnan sin pligt både inom statsutskottet och i ståndets plenum. Borgarståndet återremitterade deremot denna anslagsfråga till statsutskottet. Till detta resultat bidrog i väsentlig mån följande anförande af hr OC. F. Ridderstad, hvilket grundligt utreder gevärsfrågan och med samma synes oss tydligt visa att den nuvarande krigsförvaltningen icke förtjenar det förtroende, som den gör anspråk på genom framläggandet af en hel ny erganisationsplan. Hr Ridderstad yttrade: Aldrig tillförene, åtminstone ej på långliga tider — jag vågar påstå det — har den fjerde hufvudtiteln afvaktats och motsetts med större spänning och uppmärksamhet än vid detta riksmöte. Odesdigra och vigtiga strider och rörelser hafva under de sednast passerade åren uppskakat Europa, hvaraf folkens öden berott. Derunder har man erfarit huruledes de stora magterna i nödens stund lemnat de mindre åt sig sjelfve, för att efter bästa förmåga reda sig på egen hand. Denna erfarenhet har varnande talat till folken, bjudande hvar och en af dem, att, iöfverensstämmelse med ländernas läge, naturliga tillgångar och folkens skaplynne, så ordna sitt inre försvar, att de med tillförsigt och lugn kunde blicka framtiden till mötes. Afven oss tilltalar denna erfarenhet på samma sätt. Redan endast af detta skäl drogs uppmärksamheten lifligt åt dessa ämnen. Många omständigheter gåfvo äfven vid handen att en lyckligare tidpunkt för deras lösning, än den närvarande, svårligen läte tänka sig. Å ena sidan var regeringens fosterländska och frisinnade karakter känd och erkänd, och å den andra sidan förefanns inga skäl att betvifla representationens beredvillighet att tillmötesgå alla klokt beräknade och välutredda förslager och planer med, för deras tillvägabringande, erforderliga medel. Till följd af detta fullkomliga förtroende mellan statsmagterna väntade man sig äfven resultater, som vittuade om bådas samdrägt, skulle vinna allmänt erkännande. Denna förväntan fick så mycket mera stöd för sig, som regeringen redar under loppet af föregående år tillsatt tvenne komiteer, med uppgift att taga frågan om rikets försvar i öfvervägande. Den ene af desse var landtförsvarskomiten, den andra kavallerikomiten. Vid minnet af de många meningsstrider i fråga om försvaret; i känslan af de stora uppoffringar som det, utan att något verkligt mål uppnåtts, städse påkallat, gladde man sig redan i förväg åt tanken att omsider se problemet löst. Med varmt intresse motsåg man derför statsutskottets utlåtande rörande fjerde hufvudtiteln, förvissad om att det skulle motsvara åtminstone billiga anspråk. Omdömena torde dock utfalla ganska olika. För min del får jag bekänna att jag, efter att med största uppmärksamhet ha genomläst detta opus, funnit mig gäckad i mina förhoppningar. Detta betänkande är nemligen i allt hufvudsakligt likt alla sina föregående äldre syskon — det angifver intet system åtminstone ej något nytt — utan upptager egentligen blott delarne af ett gammalt. Mycket, äfven al det gamla, som bordt behandlas och framhållas, saknas jemväl helt och hållet, hvarjemte framställningar och anslagsanspråk förekomma, hvilkas nödvändighet bort fullständigt utredas, lemnats helt och hållet outredda. Det genomgår nildtandet am jag så får uttrvcka Mir NnNÅvAN