Dagens Nyheter – 12 mars 1866, sida 1

värs större enkelhet om de rätt konstruerasnr, så 0. s. v. Iiäraf finner man nemligen att — på en och samma gång som man föreslår inköpet af 7,000 nya infauterigevär naf ISVÅ års eller annan modell — man helt och hället kasserar sagde modell. Huru förklara denna oefterrättlighet? Skäl synes väl vara, att dröja med auskaffandet at nya gevär, till dess en lämplig modell erhållits, ty icke utan stora vådor kan det hittills följda systemet fortsättas. Eudast och allenast vådan af olika kalibrar bör i detta hänseendet vara Ööfvertygande för en och bvar. Man tänke sig endast att under brinnande batalj ett misst:g beginges, så att ett parti af skarp ammunition, afsedd för skjutvapen af en viss kaliber, sändes till en afdeluiug af armeen, som vore försedd med gevär af en helt annan. Kulorna skulle måhända då icke passa i gevärspiporna och truppen befinna sig — ansigte mot ansigte med fienden — redlös. Hvad jag genom denna min framställning sökt ådagalägga är att statsutskottets utlåtande ganska ofullständigt motsvarar rikets ständers och landets ej blott billiga, utan rättmätiga anspråk. Visserligen visar det sig att statsrådsprotokollet likaledes är högst onöjaktigt; men denna omständighet borde icke ha föranledt utskottet att låta det stanna dervid. Som det ena och andra nu är, motsvarar det ej de förhoppningar man gjort sig. För min del vill jag väl icke bestrida behofvet af det nu äskade anslaget till nya infanterigevär, men jag öuskar och anser att detsamma måste erhålla en fullständigare och tydligare utredning, på det att jag, utan tvekan, må kunna bifalla hvad som begäres; och för vinnandet af en sådan utredning, tillåter jag mig att härå yrka återremiss.