Dagens Nyheter – 7 mars 1866, sida 1

landets harm (åh! åh!), mau skulle då ha sagt åt regeringen: J hafven på ett olycksbringande sätt bragt Fraukrikes hand med i spelet; dragen den tilbaka och sätten er falska stolthet och er falska ära i dess stalle. Men J, hur viljen J komma ifrån denna sak? Det är ieke min sak utan eder. Men jag skulle gerna gå in på att anse denna expedition som en försyncns välgerulug, hvad utgång den än måne få, blott den kunde tjena till en lärdom för mitt land, som mycket hastigt har förgätit det första kejsardömets olyckor, och om detta land fortfarande ville komma ihåg att den största fara för ett folk ligger i att öfverlemna siua öden åt en endes vilja. Dessa yttranden väckte stort missnöje, och grefve Walewski förklarar flera gånger att talaren sårar kammarens känslor. Men denne uttalar sig med lika styrka om de inre angelägenheterna och i synnerhet om regeringens förhållande till tiduingarne. Redan uu ropas flerfaldiga gåuger på slut å öfverläggningen,. Stormen når sin höjd vid följande yttranden: Glais-Bizoin uppräknar de serskilda friheter som förut funnits och slutar sin långa lista med att fråga statsministern, hvilka friheter som återstå. En röst: Talfriheten i kammaren! Glais-Bizoin: Ett kejserligt dekret har skänkt oss den — ett kejserligt dekret kan taga den ifrån oss — det kallar ni för frihet! (Larm.) Och hvad vigt ligger det på ord som man icke behöfver fråga efter? Skola vi bebandlas såsom en kardinal behandlade våra förfäder: låt dem prata bara de betala. — I en punkt är Jag af samma tanke som statsministern. Herr ministern har nemligen sagt att triheten ligger i sederua. Han har tillagt att de äfven ligger I regeringens känslor. Men detta förnekar Glais-Bizoin. Ja, fortfor han, friheten finnes i de seder som skapat det parlamentariska systemet, men dessa seder söken J att förstöra och i deras ställe sätta det första kejsardömeist glatta och servila seder. (Afbrott.) Men det skall icke lyckas eder. Vi hafva bevis derpå i pulsarnes högsinta slag hos ungdomen, i den skälfning som genomfar den vid ordet frihet. -Vi hafva bevis derpå i den stora valrörelse som ryckt med sig hela det intelligenta Frankrike. Vi hafva till och med i denna sal beviset derpå i framträdandet af det parti som icke vill nämnas, men som ändtligen rörer sig och låter höra liberal suckan (Buller och skratt). Slutligen ha vi beviset derpå i den endrägt, hvarmed tidningar af alla färger yrka frihet; blott tvenne tidningar (Constitutionnel och Pays) instämma icke deri, men om deras varde har paschan af Egypten upplyst oss, (Denne hade köpt dessa två tidningar för att motarbeta anläggandet af en kanal genom Suea-näset). Jag påminner mig ångestropet från en af tidningarne (La Presse), som hade mest bidragit till kejsardömets grundläggande — detta ängestrop som var riktadt åt inrikesministern, hvilken befinner sig i den innersta vrån af sitt kabinett, städse sväfvar 1 oro och förskräckelse likt haren i sin buske (skratt och kuot), och som med spetsade öron och vidt uppspärrade ögon genomvädrar hvarje fras, hvarje ord i en tidning. Milde Gud, herr minister, slut ihop ögonen, stoppa igen öronen; gör det under sex månader, öppna dem sedan igen, och ni skall få se att kejsardömet ändå har gått ganska bra. Det är dock sanut att rädda menniskor blifva dubbelt så rädda i mörkret (starka afbrott: nog, nog!)