Dagens Nyheter – 7 mars 1866, sida 1

äfven i dag försöka min tur... I går vann jag två hundra tusen francs på femtio louisdorer; ingenting hindrar att jag i dag kan vinna lika mycket på tjugufem. När man resonnerar så med sig sjelf, är det gifvet att man måste duka under för frestelsen. Så skedde det också med Rolf. Han gick upp på spelhuset, der hans inträdande väckte stor sensation. Många af de för tillfället närvarande spelarue hade den föregående dagen varit vittnen till hans oerbörda tur. Alia undrade, om han äfven nu skulle pröfva lyckan, och med samma framgång. Såsom vi veta, var det Rolfs menuiug att icke spela; men den person, som ena dagen vunnit en hel förmögenhet på spel, kan icke den andra dröja såsom overksam åskådare vid ett pharaobord. Rolf afvek från sin föresats och riskerade de tjugufem louisdorer, han hade på sig: Likasom förra gången, -förbigå vi äfven nu sjelfva förloppet af spelet och redogöra endast för dess resultat. Vår hjelte vann, vann oupphörligt. Då han steg upp från pbaraobordet, hade hans tjugufem louisdorer vuxit till samma summa, som han qvällen förut hemfört från spelhuset. När han skulle gå sin väg, kom en af bankörerna fram till honom och föreslog artigt att invexla guldmynten, som voro besvärliga att bära, mot större sedlar. Rolf antog med tacksamhet detta anbud. När han lemnade spelbuset, hade han derföre en sedelbundt i ena bröstfickan och i en annan ficka endast omkring hundrafemtio louisdorer i guld.