Dagens Nyheter – 7 mars 1866, sida 1

ten angående allmänna angelägenheter är nationen betagen, och de allvarsammaste anfallen mot den allmänna valvätten härröra just från dem, hvilkas kall det är skaffa aktning åt Jagen och betrygga valens ärlighet. — Frankrike har rätt till ett kommunallif, som utgör ett al frihetens nödvändigaste vilkor; det oaktadt väljer regeringen, tvärtemot siva löften, utan skäl, till märer personer som icke höra till kommunalråden, och upplöser dessa vid ringaste tecken till motstånd samt dömer Paris och Lyon att stå uuder af regeringen tillsatta muniecipalkommissioner. Frankrike har rätt att i de offentliga tjenstemännens ansvarighet finna en sanktionerimg af de lagar, som skola beskydda medborgaren ; men likväl kunna icke regeringens tjenare åtalas annat än med samtycke at regeringen, hvilken sålunda blir både domare och part. Frankrike skulle gerna följa Förenta staternas exempel, som trontalet framhåller, men det förstår icke att af den republikanska och den monarkiska statsformen uttaga hvad som utgör makten, emedan det i hvardera af dessa regeringsformer förkastar hvad som utgör friheten. Utan politisk frihet är ingen rätt betryggad. Endast friheten kan uppfostra friheten; henne ensamt tillkommer det att öka de intelligenta krafternas antal och utveckla allmän dygd; att anförtro undervisningen om friheten åt godtycket är att gå rakt ifrån det mål som man vill uppnå. Franska folket, omgilvet af fria folk, hvilka genom detsamma blifvit omvända till friheten, har för mycket förtroende till sitt snille, är för stolt öfver sina minnen, att låta behandla sig som omyndiga och låta förklara sig oskickligt och ovärdigt att sjell bära siu historias ärorika börda. Under den öfverläggning om adressförslaget som egde rum den 27 febr., uppstod en ovanligt bullersam scen. En af församlingens skarpaste talare Glais-Bizoin, tog till ordet för att förkunna landets önskningar och behof och säga regeringen sanningar i stället för smicker. Han genomgick först de bragder af den utrikes politiken, på hvilka trontalets författare (såsom han alltjemt kallade kejsaren) blickat ned så stolt som Gud den sjunde dagen på verlden som han skapat. Ingenting fann nåd för talarens ögon. Polen och Danmark lemnades i sticket, säger han, Rom utrymmes sedan man i lika mått ådragit sig pretathrens, romarnes och italienarnes hat, samt på 17 år der gifvit ut fyrahundra millioner. Till Cockhinkina gjordes en expedition med dryga kostnader blott för att göra samma prelatparti till viljes. Trontalets författare inbillar sig också ha utfört ett stort verk, i det att han upprättat en tron som hvilar på folkets vilja — och på 40,000 franska bajonetter. Härvid kallas Glais-Bizoin till ordningen af kammarens president grefve Walewski, som trodde att det var fråga om franska kejsartronen. Efter åtskilligt tal bit och dit blef missförståndet uppdagadt under allmän munterhet. De underrättelser, fortfor talaren, som regeringen låter sprida om ett allt bättre och bättre tillstånd i Mexiko, förmå icke lugna bekymren hos den franska affärsverlden och de tänkande i landet; man kan icke hjelpa att man liknar detta företag vid det första kejsardömets spanska krig, hvilket också förklarades för anmärkningsvardt ar en senat, som ännu icke hade tagit all gemenhet och feghet med sig i det djup hvari den var sjunkenw. Vidare sade han: Under ett parlamentariskt system skulle en ministör, som tillrådt en sådan expedition, längesedan ha varit störtad genom kammarens och rr