Dagens Nyheter – 7 mars 1866, sida 1

och när han inte hade något vidare qvar, skulle han kunna stjäla, för alt få spela mera! Nu bultade någon på porten. Nathan måste således lemna sin dotter, för att mottaga den ankommande. Så snart den unga judinnan blifvit ensam, yttrade hon med låg röst, dessa ord: — Min far fördömer spelare och tror att de äro oundvikligen hemfallna åt rförderfvet.... Men det finnes intet ondt så förfärligt att kärleken icke kan bota det! Sedan hon en stund varierat detta thema, utbrast hon: — Hvar finnes en vapenbok, så att jag kan få veta, hvad han heter? När Rolf lemnade Nathans hus, hade han intet visst mål för sin vandring; som han kände sig något hungrig, gick han in på det då för tiden mycket besökta värdshuset Guldvagnen och intog derstädes en läcker måltid. Sedan han kommit ut på gatan igen, frågade han sig hvart han borde taga vägen. Han kunde icke afgifva något bestämdt svar på denna fråga, och gick derföre rakt fram, låtande slumpen styra sina steg. Men slumpen förde honom midt utanför det stora, ståtliga spelhusct. — Om jag skulle gå dit upp? tänkte han. Nå ja, hvarför inte? Jag har ju ingenting att frukta. Man kan väl besöka ctt spelhus utan att spela; det är alltid roligt att se mycket guld och gifva akt på lyckans vexlingar.... För öfrigt har jag ju blott tjugufem å trettio louisdorer med mig, så att min förlust icke kan bli stor, om jag skulle få det infallet att