TI. Mor Moloch, Nedkommen i förstugan, gaf chevaliern tecken åt ett par bärare att hemta honom vid nedersta trappsteget af bron och sade, i det han uppgaf sin adress och kastade en lowisdor åt dem: : — Här gossar, ha ni att roa er på; men Jag fordrar att ni skola gå så fort ni någonsin förmå. -— Vi skola göra vårt bästa, ers herrlighet,. svarade en af karlarne, medan den andre böjde sig ned och tog upp guldmyntet. Så snart den unge mannen satt sig utt bärstolen, och dörren var tillsluten om honom, utbytte de båda bärarne ett ögonkast... Derpå vexlades dem emellan följande ord, uttalade med låg röst: — Säg då, Jean... — Hvad för slag? — Jag har en ide! — Jag också... Låtshöra din. — Åh! jag är nästan säker om att dem är densamma som din... — Nå, skola vi?.. — Ja. — Välan då, saken är afgjord. Rolf, som förvånade sig öfver att bärstolers aldrig sattes i rörelse, ropade inifrån: — Nå, era lymlar, tänka ni någonsin komma af härifrån! — Förlåt, ers herrlighet, genmälde dem ene af karlarne, min karrat hade inte sin bär-rem rigtigt i ordning och. derigenom vållades litet