Dagens Nyheter – 1 mars 1866, sida 1

I allmänhet befinna sig våra embetsverk i den lyckliga belägenheten att hafva stora, varma rum vid fria, solbelysta platser, mestadels med utsigt öfver Norrström eller öfver Riddarfjärden, med Långholmens täcka sund eller den lummiga parken framför Conradsberg i perspektiv. Dessa embetsrum äro i och för sig tillrackligt frestande alt locka ungas män att egna sitt lifs Jförmiddagar åt embetsverken, helst när de i stadens öfriga delar se industriidkaren hafva sin verksamhet både föroch eftermiddagar i trånga, mörka; osuuda kyffen. Men alla våra omsvepsdepartementer hafva ieke rum på Riddarholmen. Somliga hafva sitt hus i andra stadsdelar — dock i allmänhet uti de bästa —; för andra har man hyrt rum, och då har man icke heller skaffat de sämsta, ty man ser icke på styfvern när det är andra som skola betala den. Bland verk, för hvilka staten hyr lokal, är kommerskollegium. Man auser allmänt att detta kollegium har litet att göra, och somliga gå derhän att säga att hvad det gör är till stor del onödigt eller kunde göras af statistiska centralbyrån. Men allt detta måtte vara bara förtal — kommerskollegium måtte vara ett mycKet stort verk, tv det betalar 6,800 rdr i hyra. Jernvägsbyggnadsstyrelsen måtte i jemförelse dermed vara ett ganska obetydligt verk, ty den är logerad för 3,700 rdr. Elektriska telegrafverket slipper, i betraktande af dess centrala läge, jemförelsevis billigt undan, nemligen för 4,237 rdr. Konvoykommissariatet har sin embetslokal för 750 rdr, men sekreterarens våning kostade samtidigt 1,200 rdr. Skogsstyrelsen är billigast — bara 400 rdr — det ser ut som den blott skulle ega fast lokal om vintern och om sommaren hafva bus i hvar buske,... På chefen tyckes detta isynnerhet kuuna tillämpas, ty han har rest upp 1,400 rdr. Inalles betalar statsverket 26,787 rdr 59 öre hyra för embetslokaler i stadens eller enskilda personers hus i Stockholm. Under tiden står Ridderstolpeska huset vid Slottsbacken öde. MHebbeska huset på Riddarholmen är icke bebodt sedan Nerikes-bataljonen bevakade presteståndets heliga ledamöter under reformdagarne. H. cxe. justitiestatsministern har 30 rum till boställe — men bor i annat hus. Kungl. hofstatybildhuggaren (hvem är det?) har en boställslägenhet på 19 rum, utom atelier och kök. Chefen för landtförsvarsdepartementet är välsignad med 25 rum och 2 kök i landshöfdingehuset vid Drottninggatan. Ofverdirektören vid Myntverket har 15 rum och myntmästaren har icke stort mindre, nemligen 13 rum utom kök. Här tyckes vara fält för öfveriutendenten von Dardel att göra statsverket gagn och sig sjelf ett namn såsom reformator af missbruk. Svenska postkontoret i Hamburg lärer vara ett af de mest framstående bland alla om-. svepsdepartementers. — Det är ingenting annat än ett kontor, der sådana poster som skola afgå från utlandet till Sverge blifva fördelade i särskilda paketer, så att de kunna befordras till vederbörliga håll så snart de ankomma till svensk gränsort. Men detta kan numera lämpligast ske på den ambulanta postbyrån å södra stambanan, för billigare pris och med mindre tidsförlust. Det kommer harm och leda i sinnet när man betraktar det sätt, hvarpå staten bär sig åt för att förbättra hästafveln. Om en enskild person hushållade på samma vis, skulle det vara en pligt för hans slägtingar och för domare att