— Ni har kanhända inte bott länge här i qvarteret; ty då skulle ni känna till huset Benoit som, efter hvad man för mig uppgifvit, under trehundra år haft sin försäljningsbod här. Köpmannen svarade lIcenude: — Jag har bott här i trettio år, men vet ännu icke ens hur egaren till dender butiken ser ut. — lNHvad! utbrast Rolf, känner ni ej Nicolas Benoit? — Nej, det är nu tre dagar sedan jag för första gången såg hans namn på skylten der... — Hvem ägde då boden förut? — logen. — Hvad säger ni? — Jag säger att denna bod ej föret tillhört någon, emedan den ej fanns tili för tre dagar sedan. Rolf tyckte att huset ville störta samman öfver honom, och han var nära att svimma. — Min herre, förklara er i himmelens uamn, utropade han; ty om era ord äro sanna, ärjag förlorad! .. — Min herre, svarade köpmannen, som intogs af medlidande, jag vill berätta hvad jag vet. -— Jag bönfaller er derom på mina knän! — För tre dagar sedan kommo arbetare hit och uppsatte skylten, ni ser der. På aftonen samma dag stannade utanför huset en packvagn lastad med åtskilliga varor. Något mer vet inte jag. — Jag tackar er, mumlade Rolf, som nu insåg s sin olycka.