Dagens Nyheter – 1 mars 1866, sida 1

hvars första tanke sväfvade till boden vid Grenetat-gatan, följde sin betjents exempel. Då Esmeralda aftonen förut visat sig nedslagen och illamående, ansåg han det fullkomligt i sin ord ning, att han nu gjorde sig underrättad om hur hon befann sig. Vi behöfva ej nämna att det var hans kärlek till den unga flickan som förestafvade haus handlingssätt. Vid framkomsten till Grenetat-gatan blef Rolf genast varse den Gyllene Vädurens skylt. Han nalkades boddörren, den var stängd; han bultade på, ingen öppnade. — Besynnerligt att ingen är hemma i dag, sade han för sig sjelf; det är likväl hvarken söneller helgedag ... Jag skall komma tillbaka sednare. För att fördrifva tiden, företog han sig att promenera gata upp och gata ned. Med Ksmeralda i tankarne, bevärdigade han ej med den ringaste uppmärksamhet de vackra grisetter och borgarflickor han passerade förbi på vägen och hvilka nästan alla kastade talande blickar på vår drömmande vandrare, Sedan han på detta sätt tillbragt en timma, återvände han till Grenetat-gatan; men dörren till Gyllene Väduren var och förblef stängd, och intet svar följde på hans ifriga bultningar. Rolf varseblef en lärftskramhandlare, som stod utanför sin butik och skrattade åt hans fåfänga bemödanden. Han närmade sig denne och frågade honom om han visste orsaken, hvarföre yllevaruboden var stängd. — Min herre, jag kan ej svara på er fråga. Jag har sett det der magasinet öppet de tre sista dagarne, men finner det nu till min stora förvåning igenslaget.