Dagens Nyheter – 28 februari 1866, sida 1

— Laga endast att ni först blir någonting, min gosse, och sedan... sedan kan det bända att våra önskningar mötas. Rolf hade god lust att sluta den värde och förträfflige mannen i sina armar, men major Tancred Estagnac förekom genom sitt inträde i rummet denna, varma känsloyttring. — Nå väl? frågade lifligt Nicolas. — Allt väl... svarade den sist anlände, jag har c ej bedragit mig. — NHvarutinnan? . .. 4 — Deruti att baron de Cardaillac gjort slut på den förmögenhet han fick efter sin faster... — Ar han då ruinerad? — I grund. — Ni tror således att han skulle vilja göra sig af med sitt kompani. — Ja! — Men till hvilket pris? — Femtiotusen franes. Han hade redan förut crhållit ett anbud å fyrtioåtta. — När kunna vi uppgöra affären? frågade chevaliern. — När som helst. — Inom ett ögonblick skola penningarne vara här. — Haf inte så brådtom, sade Benoit. Han vände sig till majoren och tillade: — Anser ni det ej lämpligt att vi, innan affären afgöres, umnderställa saken regeutens pröfning? — Jo visst, svarade Tancred. — Ytterligare uppskof! mumlade Rolf. — Visst inte, så framt blott regenten är i Paris. Kan ni upplysa oss derom min kära major?