Dagens Nyheter – 28 februari 1866, sida 1

PR RE RAR EV Om valen till de blifvande kamrarne. I en längre artikel angående dessa yttras i Wermlands-Posten följande mycket riktiga ord. Man har sagt temmeligen allmänt, både i tal och tryck, att ädelnodet hos den segraude reformens vänner borde bereda dess motståndare plats i den nya representationen; att man för politiska opinionens skull icke borde beröfva -1g t den fond at erfarenhet och kunskaper, som finnas hos de konservative o. s. v. Vi dela ingalunda dessa äsigter. Hvartill skulle då hela reformen hafva tjenat, om man skulle skar pa ett öfverhus af reaktionären och presten? ett öfverhus, som skulle betiuna sig I samma ställning till andra kammaren, som adel och prester till borgare och bönder? Tror man då vårt land vara så fattigt på förmågor, att man icke skulle kunna finna duglighet nog för att fylla första kammaren, utan att dit invälja fienderna till den nya ordningen och till allt fromätskridande? Långt derifrån befara vi att mången stor förmåga i de liberalas leder icke skall få rum i den nya representationen. Hvad vi behötva för alt kunna bortrensa allt det föråldrade i beskattuingsväg, i administrativt hänseende o. s. v. i vårt Jand och för att kunna raskt fortgå på upplysningens och utvecklingens bana, är icke tvenne karaktersskiljda kamrar, som slitus om makten, utan en homogen representation, uti hvilken finnes tvenne kamrar för att förekomma förhastade beslut. Dessutom — första kammaren blir nog konservativ! Den som är rik är aldrig fallen för omstörtningar, icke gamla embetsmän heller! Vi hoppas derföre att valen till första kam: maren måtte falla på män, varmt tillgifna den nya ordningen, hvilka nitälska för upphörande at alla ständsoch klass-skillnader, för en utvidgad och verklig folkupplysning, för frihet i allt, så längt den låter sig förena med samhällets lugn och fredliga förkofran. Och för att valen skola så utfaila, är det nödvändigt, till dess vi komma derhän, att kandidaterna sjelfra framställa sig, att tidningarna hvar och eni sin ort, efter rådgörande med personer i provinsens olika delar, uppsätta kandidatlistor; landstingsmännen kunna då på förhand bilda sig ett omdöme öfver de framställda och de, som icke vilja blifva valda, kunna i tid gifva detta tillkänna. KE