Dagens Nyheter – 26 februari 1866, sida 1

kommer troligen en vacker dag att få sina tjugutusen francs i ränta. Som uni hör, har hennes morbrors yllevaruhandel haft. välsignelse med sig, så att nog bör den bli belåten, som hon väljer till sin make. Esmeralda slog ned ögonen; Rolf försjönk i tankar. Han tog för afgjordt att den gamle köpmannen skulle anse sin systerdotters förening med honom såsom ett förmånligt parti, och det var icke utan att ej han sjelf erfor en stark böjelse derför. . Med en min af hemligt förstånd tryckte han herr Benoits hand. — Är inte majoren anländ ännu? frågade köpmannen sin föregifna systerdotter. — Nej, morbror. — Än grefven då? — Inte heller ban. — De dröja bra länge, men middagstimman är lyckligtvis ej inne än. TI detsamma hördes en bultning på den yttre dörren och inom ett ögonblick inträdde två nya gäster i rummet, Det var Roland af Sylvera och major Tancred Estagnac. Begge voro klädda med utsökt elegans. På den förres ringfinger strålade en solitär, hvilken, om den verkligen kommit från Golcondas grufvor, var värd minst 100,000 franes. Dessa skälmars utseende och sätt att föra sig skulle hafva gäckat ett vanare öga än Rolfs. Sedan Benoit skyndat emot sina gäster och de första helsningarne utbytts, presenterade han Rolf för dem. De begge herrarne bugade sig artigt för honom och sedan för Esmeralda, som med blygsamt sänkta ögon besvarade deras helsning. Inom några minu