Dagens Nyheter – 22 februari 1866, sida 2

behandlad, uppförde han sig dock så oregerligt, att handbojor måste påsättas honom, hvarefter åkdon anskaffades och han under bevakning affördes till stadens cellfängelse. RBask handling. Kl.9 i går på morgonen uppstod vid Munkbron mycken rörelse utom den vid denna tid på nämnde plats vanliga. En hund, som promenerade på den svaga isen midt emellan Skinnarvikslandet och Nedra Munkbron, sågs hastigt försvinna — han hade fallit ned i en genom strömsättningen bildad vak. Alla ropade att hunden borde räddas, men ingen ville våga sig ut på isen. Slutligen efter läng väntan fick man se en karl, försedd med en lång stång, komma gående på isen, försigtigt pröfvande dess bärighet. Den stackars hunden arbetade emellertid af alla krafter att komma upp, man såg då och då hans hufvud, men oupphörligt plumsade han ned igen. Ju närmare karlen kom vaken, desto farligare blef hans belägenhet och slutligen måste han lägga sig framstupa öfver stången och på detta sätt kafva sig fram till öppningen i isen. Hunden började arbeta allt ifrigare vid åsynen af den sig småningom närmande hjelparen och man började frukta att han ej skulle orka hålla sig uppe längre, ty tjugo minuter hade förflutit sedan han föll i vattnet. Efter att på bästa sätt ha lämpat stången kom karlen, alltjemt krypande, fram till stället, fattade djuret om nacken och drog upp det. Men då uppstod en ny svärighet: hunden var af austrängningen så uttröttad, att han ej kunde stå. Den raska karlen tog nu hunden — det var en temligen stor, af doggrace, under armen och kafvade sig så godt han kunde framåt ett stycke, men hastigt reste han sig upp, släppte stången och med djuret i sin famn kom han lyckligt i land vid Munkbron, der han af de talrika åskådarne helsades för sim behjertade handling. (A. B.) Sifverbröllfop. Lördagen den 17 dennes firade ledamoten af Stockholms stadsfullmäktige, notarien J. O. Sundell och hans fru, född Holmberg, deras silfverbröllop, hvartill voro inbjudna såväl en talrik skara ungdom som också ett stort antal af familjens vänner, bland hvilka bemärktes justitierädet Berg, exped.-chefen Dreijer, justitie-borgmästaren Gråå och borgmästaren Ekelund m. fl. samt domprosten Björling ifrån Westerås, som i ett vackert tal föreslog det aktade parets skål. (D. B.) Ofverste Mattson, f. d. konstapel vid Vendes artilleriregemente, hvilken deltagit i amerikanska kriget, under dess sednare hälft såsom befälhafvare för tredje Minnesota-regementet, har enligt Hemlandet aflåtit följande afskedsord till regementet: Officerare och män af Minnesota 3:dje regemente! Efter fyra års aktiv tjenstgöring står detta regemente i begrepp att upplösas — innan nästa dag randas, skolen J alla hafva fått hederligt afsked och befinna er på väg till edra lugna och lyckliga hem. Hornets och trummans välbekanta ljud skall ej längre höras ibland oss, desså Stars and Stripes,, hvilka vi alla lärt att älska, skola ej längre svaja öfver våra leder. J hafven arbetat, kämpat och lidit mycket under de förlidna fyra åren; dock för dem som nu äro här, för att njuta triumfen öfver våra fiender samt freden och lyckan i vårt land, är lönen riklig. Jag vet att vi alla betrakta dessa årens tilldragelser som de ädlaste och stoltaste i vårt lif. Hvad angår de, våra ädla kamrater, som fallit i striden, låtom oss alltid med ömmaste tiligifvenhet vörda deras minne! J hafven redligt och troget tjenat ert land på hvarje punkt dit pligten kallat er, och jag är stolt öfver att kunna försäkra att vid hvarje tillfälle och på hvarje lokal, från den nordvestra gränsen mot de vilda indianerna till Yazoooch Arkansas-dalarnes dödsbringande sumpmarker emot de högmodige Söderns rebeller, hvarhelst detta regemente varit, har dess befäl och dess manskap, dess kött och ben, de sanna representanterna för vår ädla, unga stat, alltid återkastat ära och anseende öfver den staten. Såsom eder kommenderande officer, står jag i stor skuld till eder alla, officerare och män, för edert beundransvärda uppförande vid alla tillfällen, för eder villiga lydnad för ordres, och för eder trohet, patriotism och ihärdighet i fullgörandet af alla edra mödosamma pligter. Då jag bjuder eder farväl, hembär jag eder alla min hjertligaste tacksamhet. Måtte frid, lycka, och framgång alltid vara eder lön! För min del är den största hedern, en heder långt större än jag någonsin väntat vinna, den att så länge hafva kommenderat och slutligen i triumf och frid hafva fört hem det för mig alltid dyrbara och aktade Minnesota tredje regemente. IH. Mattson. Kommend. öfv. f. regem:tet.