Dagens Nyheter – 19 februari 1866, sida 2

och hans begge kusiner att blekna af fasa, lemnade Rolf matsalen med stolta steg och gick upp på sitt rum. Der utbytte han den värja han för tillfället bar mot en annan af solidare beskaffenhet, spände ett läderbälte om lifvet och stack derinom ett par konstrikt arbetade pistoler, å hvilkas kolfvar ätten Tremblayes vapen var anbragt. Vidare lade han ned något linue i en mindre kappsäck och fyllde sedan deuna med de guldmynt han samlat och förvarat i stälskrinet. Han begaf sig sedan i stallet, sadlade med egen hand sin Bayard, fästade kappsäcken bakom sadeln, passerade med ett leende och några vänliga afskedsord på läpparne förbi raden af tjenare som med sorg och saknad åsågo hans affärd, gick ledande sin häst öfver borggården och aflägsnade sig från slottet med längsamma steg och utan att vända om hufvudet. IV. Affärden. Rolf styrde sin kosa till den anspråkslösa begrafningsplats, som sträckte sig kring den lilla bykyrkan i närheten af hans aflidne fosterfars gods. Han fastgjorde hästen vid ett af de stora och lummiga träden utanför ingången till kyrkogården och gick sjelf in genom den förfallna grinden. Markisen Reginalds graf låg bredvid hans förfäders. Vårdar, hvarå ätten Tremblayes sköldemärke var inristadt, utmärkte hvar och en af dessa; men ehuru ingen grafsten ännu hunnit uppföras på det rum, der den