Dagens Nyheter – 17 februari 1866, sida 2

— I galopp, mina herre!.. I galopp!.. Föl med mig den som kan! Frukosten var anordnad på en öppen plat i skogen vid foten af ett jättelikt träd. Der bestod af kalla kötträtter, frukter och en sto: mängd utmärkta spanska och franska viner Man slog sig ned i gröngräset och åt na turligtvis med god aptit. Reginald var särde les munter och drack mycket. Han tillät icke samtalet afstanna ett ögonblick. Den ende som midt under den allmänna glädjen förblef tyst och nedslagen var Rolf. Hvaraf härflöt hans sorgsenhet? Denna fråga skulle han icke ha kunnat sjelf besvara. Det var en sällsam och dyster aning som nedtryckte hans sinne. Ett häftigt hundskall hördes på afstånd. Vildsvinet var uppspåradt; man tömde glasen för sista gången och steg till häst. Rolf hade föresatt sig att icke skiljas från markisen. Men sedan denne en half mil följt samma väg som de andra, vände han plötsligt in på en mindre biväg, och Rolf gjorde sammaledes. Men vare sig herr Tremblaye var skickligare ryttare än hans fosterson eller han öfvermåttan ansträngde sin häst, nog af han kom på allt längre afstånd från Rolf, så att denne snart förlorade honom ur sigte. Hfter en stund anlände den unge mannen till ett ställe, der vägen skiljde sig åt tre håll. Då han icke visste, hvilkendera af dessa vägar markisen tagit, stannade han och besinnade sig ett ögonblick. Han fick då höra åt venstra sidan och på föga afstånd ljudet af jagthorn och skällande hundar. Han tog då för afgjordt att Reginald styrt kosan ditåt, och satte åter sin häst i galopp. Efter en half timmas ridt uppnådde han hela skaran af jag