Dagens Nyheter – 16 februari 1866, sida 2

ditt hjerta är godt och din själ ädel och upphöjd. Måhända har jag i någon mån bidragit att utbilda dina vackra anlag. Den tanken skall förljufva mina sista dagar... Men nu, mitt barn, är tiden inne att belöna dig, såsom du förtjenar. Hittills har du icke varit min son, ehuru jag hyst en faders kärlek till dig, men hädanefter skall förhållandet bli annorlunda ... Reginald afbröt sig. Rolf hade aldrig anat hvilka markisens verkliga afsigter med honom voro. Också mumlade han: — Min far, hvad menar ni? — Jag menar, genmälde markisen, att en fullkomligt lagenlig adoptering hädanefter skall fästa oss vid hvarandra med oupplösliga band. Jag skall hos konungen utverka tillåtelse för dig att bära mitt sköldemärke, mitt namn och min titel samt för alla mina underhafvande tillkännage att jag upptagit dig till min son och ende arfvinge. Reginald tystnade. Rolf trodde sig drömma. Han var alldeles bländad af de lysande framtidsutsigter herr Tremblayes sista ord öppnat för honom. Huru! han, tjufskytten Rogers son skulle ett tu tre befinna sig på samhällets höjder! Han skulle plötsligt bli rik, ärad, afundad och hvad mera var, adelsman, först grefve och i en nära framtid markis af Tremblaye! Han skulle få en flicka af hög börd till maka, han skulle komma till hofvet, han skulle bli konungens gunstling och af honom göras till regementschef och riddare af hans ordnar! Alla dessa leende tankar korsade hvarandra i hans hjerna inom loppet af en half minut; derefter föll han på knä för Reginald, betäckte