Dagens Nyheter – 12 februari 1866, sida 1

Att sätta den rätte mannen på den rätta platsen är en gyllene regel — men den har j dock sällan blifvit följd af de fyra riksstånden vid valet af deras fullmäktige i banken och I riksgäldskontoret. Att det icke skett vid sednaste valet af riksgiäldsfullmäktige, det hafva rikets nu församlade ständer sjelfve erkänt genom det klander de uttalat öfver desse fullmäktiges sätt att behandla det vigtigaste ärende som ålegat dem. Afven vid de nästföregående riksdagarne har inom ståuden försports starkt missnöje öfver riksgäldsfullmäktiges sätt att sköta statslåncaffärerna. Detta missnöje har gifvit sig ännu starkare luft utom ständen; och det har nu kommit derhän, att det af aktade och kunnige män föreslås på fullt allvar, att man skall fråntaga rikets ständers ombud förtroendet och mödan att uppgöra om statslån, derest sådane vidare komma i fråga, samt istället öfverlemua detta uppdrag åt regeringen. Härmed vore ingen olägenhet cHer fara förknippad om man alltid hade friherre Gripen: stedt till finansminister; men efter honom kan Ju komma statsråder som icke förstå att uppgöra Sveriges lån bättre än de nuvarande riks gäldsfullmäktige, och hvilka, likasom desse, kunna råka ut för en förslagen långifvare-ageut, hvilken leder dem hvart han vill. För all icke lida den nesan alt sjellve nödgas en dag offentligt erkänna sin oförmåga att sköla rikets gäld — för att icke utsätta Sverges folk för samma olycka, som nästan hela det öfriga Europa nu suckar under, att statsskulderna ökats till förkrossande öfvermått genom regeringarnes omvårdnad, måste rikestånden denna gång bemannua sig med det modet att göra sig fria från alla personliga konsiderationer och i riksgäldskontoret sätta de rätte männen, så vidt det är möjligt, då hvarje stånd är förbundet att välja inom sig. Hvad bankens förvaltning beträffar, har den icke nu ådragit sig klander. Men vi erfara, att inom borgarståndet kommer af annan anledning att stå en strid vid valet af bankofullmäktige. Man lärer inom nämnde stånd vara ganska enig om att återvälja rådman Björck, hvilken gilvit bankens styrelse och maskineri dess nuvarande form samt svårligen af någon annan kan ersättas. Deremot är man långt ifrån ense om att ätervälja till bankofullmäktig ståndets nuvarande talman, grosshandlaren Sehwan. Det finnes tvärtom ett mycket starkt parti inom ståndet som tcke vill gifva honom sina röster, emedan de anse det opassande att sätta in i styrelsen för ett så vigtigt penningeverk en man, hvilken med cen oerhörd brist på takt från borgarståndets talmansplats i sitt högtidligaste tal utmålat landet såsom varande på väg till ruin — sedan han sjelf varit bland de verksammaste att leda ständerna in på den banan han nu tadlar. Hr Schwan lärer deremot mycket gerna vilja bibehålla platsen; men så oviss är han om att få det, alt han låtit sina anhängare ingå cn formlig köpslagan om förtroendeposten. Haus anhängare hafva nemligen erbjudit dem som icke vilja gifva hr Schwan sina röster, att om desse vilja frånträda detta uppsåt skola hr Schwans anhängare i stället rösta på två al deras kandidater till fullmäktigskap i riksgäldskontoret. Två platser för en — det är ett anbud, som vittnar att hr Schwan känner sig mycket svag. Det bör inför hederliga och sjelfständiga representanter icke stärka hans sak, att han på sådant sätt vill schackra med sitt stånds förtroende. Anser han motsidans kandidater till riksgäldsfullmäktigskapet vara de bästa, så bör han ys