Dagens Nyheter – 6 februari 1866, sida 1

te med tyngre bördor. Det skulle då ha varit mig lätt att försona dessa ungdoms-förvillelser, min nattro skulle icke ha varit störd kanhända för alltid, och Guds hand skulle icke ha hvilat så tungt uppå mig. Men ack! ödet hade annorlunda beslutit, såsom ni straxt skall erfara af den sorgliga berättelse, jag lofvat förtälja er. Innan jag begynner, vill jag nämna att det på Malta såsom öfverallt annorstädes finnes trenne från hvarandra starkt afskiljda klasser, nemligen adeln, borgerskapet och det lägre folket. Den förstnämnda klassen består af ett litet antal förnäma familjer, som af ålder varit bosatta på Malta, och hvilka enligt ordensreglorna icke under något vilkor få intagas i orden. Dessa familjer vilja ej underhålla någon slags förbindelse med riddarne och erkänna sig icke stå i beroende af någon annan än stormistarn, som i sjelfva verket är deras suveriäne regent, och några af de största dignitärerna, som äro furstens ministrar. Jag har ingenting vidare att säga er om adeln och lika litet vill jag uppehålla mig vid det lägre folket, ty ingendera af dessa klasser spela någon roll i det sällsamma drama, som jag ämnar framställa för er. Jag öfvergår således till medelklassen eller det s. k. borgerskapet. Denna klass har om händer öns hela lagskipning och förvaltning. Den står i ett underordnadt förhållande till riddarne, hvilkas välvilja och beskydd den på allt sätt söker tillvinna sig. De fruntimmer, som tillhöra denna klass, vilja anses för att vara mycket sedesamma, och de äro också ovedersägligen till det yttre särdeles blygsamma och anständiga. Jag säger