Dagens Nyheter – 6 februari 1866, sida 1

Franska traktaten med Sverige och med Monaco. Franska regeringen afslöt nyligen med den lilla staten Monaco en handelsoch sjöfartstraktat, genom hvilken åt denna stats innevånare beviljades alldeles samma rättigheter och förmåner som Frankrikes egna imnevånare njuta. När denna traktat blef bekant, sade Journal des Debats och flera franska tidningar, att nu borde, 1 enlighet med ordalydelsen af alla med andra stater på sista tiden afslutade handelsoch sjöfartsfördrag, dessa staters innevånare åtnjuta lika förmåner med Monacos. I Sverige höllo somliga tidningar före detsamma. Men då afval franska ministeren den förklaringen att fördraget med Monaco var af en helt annan beskaffenhet än fördragen med andra makter, och att Journal des Debats icke hade rätt i sitt påstående. Som det emellertid vore af stor vigt och fördel för Sverige att få Monaco-traktaten tolkad på annat sätt, så fästa vi hr utrvikesministerns uppmärksamhet på följande skrifvelse af den 19 januari från en korrespondent 1 Paris till den utmärkte engelske parlamentsledamoten John Brights tidning The Morning Star, och hvilken skrifvelse ger goda skäl för att man kan draga fördel af Monaco-traktaten. Skrifvelsen lyder som följer: Kabinettet är ännu sysselsatt med frågan om Monaco-traktaten. Ledarne af frihandelsrörelsen i Frankrike skulle anse det högst besynnerligt om England icke begagnade detta tillfälle att hos franska regeringen göra anspråk på samma förmåner som blifvit Monaco beviljade. Om ni blott gör er mödan att senomläsa fördraget med England af den 253 jan. 1560 och jemföra det med den konvention, som nyligen blifvit afslutad med Monaco, så skall ni finna att Storbrittannien har uppenbar rätt att fordra fri sjöfart i franska hamnar. Följden af att denna fordran blefve uppfylld skulle blifva att till Frankrike kunde tullfritt införas allt slags smidt och gjutet jern samt stål, äfvensom redskap, maskinerier och ångmaskiner; samt ytterligare att bomullsväfnader skulle kunna dit införas för en fjerdedel af den nuvarande orimliga tullen. Inom franska kabinettet löpa nu två motsatta strömmar; den ena representeras af herrar Rouher och Baroche, men mot dessas åsigter om handelsfrihet sätter sig på det häftigaste handelsministern Behic. Det i gårdagens Monitör införda cirkuläret, hvilket endast är anmärkningsvärdt genom svagheten i dess argumenter, är, i likhet med artiklarne i Aftonmonitören och Constitutionnel angående Monaco-traktaten, skrifvet under BÅehics inflytande. Journal des Debats har redan segrande gendrifvit regeringens argumenter. Det frisinnade partiet, till hvilket jag har goda skäl att anse kejsaron sjelf höra, är vida öfvervägande inom det nuvarande kabinettet, ehuruväl omständigheterna till dato, serskildt hvad Monaco-fördraget angår, tyckas strida mot denna uppgift. Premierministern Kouher är af ofantligt mycket större vigt än hr Behic, men som den nu ifrågavarande saken cgentligen hör till handelsministerns område, så har hr