Dagens Nyheter – 3 februari 1866, sida 3

r w JA godt och väl. Men sednare frampå eftermid dagen varseblifver den ene af Jägarne ett fvni föremål sitta på en qvist straxt vid toppen på en äåldrig tall. Troende att det var en tjäder som der så obemärkt tagit sin hviloplats; smy ger han sig långsamt men tyst fram till dei gamla tallen och när han kommit mom skott håll sigtar han, lägger an och skjuter. Derpi följer ett starkt brakande genom trädens gre nar, villbrådet når marken och jagthunden rusa: fram under starkt skällande. Jägarne hasta dit och blifva icke litet öfverraskade, då de finna istället för tjädern — en stor svart katt, fasthållande en ekorre mellan tassarne, hvilken han, fastän illa sårad, ogerna ville släppa ifrån sig. Anfallen af hunden, måste han dock släppa sitt rof, för att sätta sig i försvarstillstånd, hvarvid den liflige ekorren, som icke blifvit träffad at nägot hagel, utan blott fått några lindriga märken efter kattens klor, qvickt kilade upp i trädet. En förfärlig strid uppstod nu mellan hunden och den sårade katten, ty denne sednare var ett stort exemplar af de vildkattor, som någon ging påträffas i våra skogar, och hade icke jägarne med sina bösskolfvar gifvit katten nägra härda slag i hufvudet, är ovisst, hur striden utfallit. Engelsk tacksamhet. Transka kofferdi ängaren Caravelle, som underhåller kommunikationen mellan Kingston, Jamaica och Santiago de Cuba, blef på sin sista resa från Kingston helsad med en kanonkula afskjuten från ett af de engelska fästena, för att förmå Caravelle att stoppa, emedan hannumgälderna (6 å i rår) vora obetalda. Kort förut hade Caravelle gjort engelska myndigheterna på Jamaica stora tienster, genom att föra trupper och ammunition till åtskilliga delar af ön, och för dessa tjeuster hade egarne till Caravelle nekat att emottaga någon ersättning. ilandet med barn. I församlingen Bower i England tilldrog sig nyligen en händelse, som väckte spekulationsandan inom nämnde församling. Pn rik församlingsbo, som var gilt sedan flera år tillbaka, men icke hade några barn, gick till en fattig granne, somhade stugan full af små, och bad att få köpa en liten knubbig flicka. Den fattige, men på barn rike, mannen tog förslaget på skämt, och öfverenskom om ett pris af 100 rdr för barnet, men di den rike mannen ville afhemta barnet förklarade fadren att öfverenskommelsen var ett skämt, och att han visst inte ville sälja någon af sina många små. Ryktet om denna händelse spridde sig snart i församlingen, och dagen derpå kommo flera familjer till den rike mannen för att bjuda ut sina barn, men denne stod fast vid att vilja hufva just det barnet han valt och till sist lyckades det också för honom att öfvertala fadren att göra upp affären. Charlataneriet i England och Amerika har stigit till en förvånande höjd, och publiken der blir lurad på ett sätt, hvarom vi knappast göra oss en föreställning. Nyligen inställde sig vid en af Londons domstolar en medelälders dam och beklagade sig att hon på ett skamligt sätt blifvit bedragen af en fru Rachel. Den klagande, hustru till en amerikansk konsul, hade i amerikanska tidningar sett storartade annonser af fru Rachel, som utgaf sig för att kunna borttaga ärr efter koppor och dylika sjukdomar, ooh som hennes annonser voro ävföljda af en massa intyg, så trodde konsulinnan på dem och reste till England, för att bli af med de förargliga koppärren, som vanställde hennes ansigte. Men oaktadt konsulinnan begagnat sig af fru Rachels läkemedel och på förhand betalat ett honorarium af 1,000 rdr, så hade hon sina ärr i behåll, och fru Rachel ville på inga vilkor återlemna de penningar hon uppburit, Konsulinnans advokat omtalade att sådana exempel på charlataners prejerier icke äro sällsynta. Ilan visste att en tysk liktornsoperatör af en lord erhållit 12,000 rdr och af en parlamentsledamot 5,000, på så sätt att han :utit dem tro att honorariet var blott 50 rdr, men sedan hotat dem med process om de icke ville betala de stora summor han fordrat. Domstolen förordnade att fru Rachel skulle inkallas till domstolen, och troligen kommer hon att dyrt få wmgälda sina bedrägerier.