Dagens Nyheter – 3 februari 1866, sida 2

han sin ena tass in genom en öppning på gärdesgården i tanka att fiska till sig gäddan, men denna, inseende sin vådliga belägenhet och troligen förargad öfver en så bristande grannlagenhet, högg fast i den framräckta tassen med sitt hvassa gap, så att Mickel omöjligen kunde rycka sig lös derifrån. När nu fiskaren kom dit, blef han icke litet öfverraskad, och lyckades att snart ge den förtviflade Mickel dödsslaget, och fick således oförmodadt ett långt större byte än han väntat sig. Prest mot skarpskyttar. En skarpskyttechef i trakten af Falkenberg, sände till Drengsered en kungörelse angående ett skarpskyttemöte, men tjenstförrättande pastorn Hammarlind, som icke var någon vän af söndagsexercisen,, upplaste icke kungörelsen. Chefen, ovetande härom, kom till mötesplatsen på bestämd tid, naturligtvis utan ändamål, enär ingen enda skarpskytt i socknen hade sig bekant chefens ankomst. Denne blef då mäkta förbittrad, lofvade, fastän presten inställt det förmenta sabbatsbrottet — att hämnas: skref så en räkning på reskostnaäder etc. och begärde hos konungens befallningshafvande handräckning för medlens utbekommande hos Hammarlind. Men handräckningsansökningen blef, utan kommunikation, afslagen. Detta var icke något godt tecken för våra sabbatsbrytande krigsbussar. Jag uttrycker mig så, emedan jag måste tro hvad kyrkans tjenare predika i detta fall. De äro satte till väktare på Zions murar, och vi äro skyldige att rätta oss efter deras väktarerop. Vackert fynd. På den kala Falbygden, skrifves till G.-P., ligger en liten by, vid namn Bolum, hvars bitvis stenlagda gator antyda, att den ifordomtima haft rang, heder och värdighet afstad, fastän ingen geografi, äfven den äldsta. derom nämnt det ringaste: Emellertid vill en der boende gumma faktiskt bevisa detta påstående, ithy att hon, gynnad af lyckans gudinna, under oräfningen i sin lilla täppa häromdagen öfverraskades af den ovanliga synen af ett guidarmband, liggande under en kullrig sten och af ett särdeles antikt utseende samt dertill värdefullt. Dess ålder antages. vara mycket hög, så att gumman kan hafva allt skäl att vara nöjd med sin funna skatt. — Huruvida Bolum fordom varit stad är dock icke derigenom bevisadt. En blomstorbukott, bestående af på kall jord vuxna Lackvioler, Leykojor och Tusenskönor, och garnerad med nyutslagna Syrenblad har i dessa dagar blifvit förärad den lycklige redaktören af Grenna tidning. Originella namn. I Nyköping har den 24 sistl. jan. aflidit en fru Tallroth, född Rånock. Erinaolinfara. En bonddotter i trakten af Töreboda träffades nyligen af den mindre angenäma synen att, under det hon ställt sig nära en kakelugn, hvari en flammande brasa sprakade, se sin krinolin vara antänd af elden, hvilken ögonblickligen förökade sig i styrka, så att inom få sekunder äfven klädningen stod i ljusan låga. Flickan, tjugo är gammal, började att högljudt skrika och ropa på hjelp, hvarvid närboende grannar hastade in och lyckades att, medelst ett ämbar vatten, dämpa elden och rädda den förskräckta flickan från den öfverhängande faran. Hon slapp undan med nägra obetydiiga brännsår — och förlusten af krinolinen. Bäst af allt är dock, att hon ru afsvurit allt hvad krinoliner heter. Mystisk företeelse. I Wadstena tidning läses: Vi kunna ej underlåta att med några vrd omförmäla ett fenomen, som icke blott ryktesvis, utan äfven at trovärdiga vittnen blifvit beskrifvet och givit anledning till underliga gissningar. För nåvon tid sedan tillspordes man af resande från Carlsborg, om icke här eller i Wadstena observerats ett fartyg, möjligen en ångbåt, i brinnande tillstånd på Wettern. Från Carlsborgs fästning hade man tydligen ute i sjön varseblifvit ett flammande sken, som man ej på annat sätt ansåg förklarligt. Ingen i dessa trakter visste något att derom upplysa, ehuru, om vi ej missminna oss, man äfven i Wadstena samtidigt bemärkt något eldsken på sjön, och ingen olyckshändelse ar likartad beskaffenhet hade veterligen tilldragit sig. Sedermera lär samma sken, likt en eldpelare uppstigande midt ur sjön, i riktningen mellan Borghamns stenbrott och Carlsborgs fästning flera gånger ha blifvit iakttaget både i Borghamn och Carlsborg, så att man till och med å förra stället härigenom förledts att tro den lilla ångbåten Carlsborg., som hrukar utkasta gnistor, vara i antågande och att tända hamntyren, ehuru ingen båt sedan anländt eller befunnits ha varit nte. Eldpelaren lär lyst någon stund och sedan återsjunkit i vattnet. Om denna mystiska företeelse utgjort en hägring, eller ett hittills oupptäckt fenomen på den i flera hänseenden märkvärdiga Wettern med dess vulkaniska botten, någon tillställning eller blott och bart en synvilla, har ej hittills kunnat utrönas; vi ha dock trott en antydan tjenlig att framkalla antingen en vederläggning eller ett noggrannare akteifvande, Offer för kroglifvets frostelser. Stadsfiskaren Lars Larsson i Wenersborg — vanligen kallad VFårbo-Lars — hade, sedan han å krögaren Anderssons krog vid Kdsgatan den 27 jan. förplägat sig med bränvin, blifvit uttransporterad i en vedbod, der han utan tillsyn och värd på en vedhög utstötte sitt sista andedrag. Larsson har då och då fört ett supigt lif, men enligt hustruns berättelse var han dödsdagen fullkomligt frisk och kry och hade icke förut på flera år varit sjuk. Såsnart händelsen blef bekant för krogvärden, lärer denne befallt, att liket skulle läggas på en 2 Meta