Dagens Nyheter – 29 januari 1866, sida 1

att han från måndagen, då han arresterades, till torsdagsmiddag, eller under 72 timmars arresttid, ej erhöll någon föda eller kostpenningar; samt att han visserligen efter arresttidens slut erhållit kostpenningar för de dagar han icke åtnjutit mat, likväl och som Winters husbondes under arresttiden såväl hos konungens befallningshafvande, som hos militärbefälhafvaren gjorda anhållan, om rättelse i förrberörde afseenden, icke ledt till åsyftade lindringar i Winters behandling, ansåge han det våld, som honom öfvergått, vara med berådt mod begånget och ett missbruk från militärmaktens sida, som borde synnerligen beifras; anhållande han derföre om anställande af åtal mot militärbefälhafvaren, generalmajoren Gyllenram, med yrkande att hr Gyllenram samt den eller de, som i något afseende deltagit uti den Winter öfvergångna olagliga behandlingen, måtte blifva fällde till ansvar. Vid klagoskriften finnas bilagde, icke allenast en af Winters husbonde den 12 maj till konungens befallningshafvande ingifven skrift, hvaruti klagas såväl deröfver, att hans dräng, infanteristen Winter, fått under 2 dygn i häkte afvakta militärbefälhafvarens beslut 1 anledning af fylleriförseelsen, som äfven öfver det förhållande, att under tiden och intill torsdagsmiddagen uraktlåtits att tilldela Winter underhåll eller kostpenningar, samt rörande arrestrummets beskaffenhet; yrkande han, att konungens befallningshafvande måtte genast låta undersöka förhållandet, skydda Winter för militärmaktens missbruk och bereda honom sin lagliga rätt, först och främst dermed, att luckorna framför fönstret genast måtte blifva öppnade, och att vederhörande ställas till ansvar för anmärkta förfarandet; å hvilken skrift landshöfdinge-embetet samma dag meddelat den resolution, att, då det icke tillhörde länsstyrelsen, att till behandling upptaga frågor rörande klagan öfver militärbefälets tjensteåtgärder, ansökningen icke kunde föranleda till någon åtgärd från landshöfdinge-embetets sida; — utan äfven en af stabsadjutanten N. Törnqvist, på befallning, den 13 maj till Winters husbonde aflåten tjensteskrifvelse af innehåll, att, då den sistnämnde icke styrkt sig ega rätt att föra talan för infanteristen Winter, herr militärbefälhafvaren icke kunde fästa något afseende å denna dagen förut ingifna skrift rörande Winters arrest. Generalmajoren Gyllenram, till hvilken Winters klagoskrift blifvit af justitie-eombudsmannen remitterad, har i sin förklaring andragit: att manskapet blifvit uppbådadt 3 timmar före mönstringsförrättningens ankomst, dels för att hinna i rotar och led efter nummer ordnas, dels ock, för att den vapenbesigtning, hvilken skulle föregå mönstringsförrättningen, måtte kunna undangöras; att sannt vore, det Winter vid sagde mönstringstillfälle icke begick någon annan förseelse eller förde oljud, enär han var så öfverlastad att han var lagd bakom kompaniet, der han af läkaren besigtigades och befanns, såsom dennes ord i rapporten lydde: dödfull utan tecken till lif; att i öppen dag förmodades ligga, att vid sådant förhållande förhör icke då kunde med Winter anställas; att enär militärbefälhafvaren utsatt flere mönstringar såväl den 8 som den 9 maj, han först på aftonen sistnämnde dag inträffat 1 Wisby, hvarest hr generalmajoren, sedan han den 10 maj under förmiddagen handlagt den då anlända officiella posten till de två embetsmyndigheter, hvilkas chef han vore, låtit till majorsförhör inställa Winter, hvilken oförtäckt erkände sig hafva varit öfverlastad; att, med stöd af 4 11 kap. i krigsartiklarne, jemförda med 6 mom. s. och t. i kungl. förordningen den 29 mars 1859, angående förmanskap och extrajudiciel bestraffningsrätt samt kungl. bretvet den 21 mars 1811, om krigsartiklarnes tillämpning vid Gotlands nationalbeväring, Winter blifvit ådömd åtta dagars vaktarrest; att på anförda skäl, Winters erinran, det honom blifvit ålagdt längre arreststraff, än som bestämmes i 5 S af 1859 års kungl. förordning, syntes icke förtjent af något afseende; att hr generalmajoren så mycket hellre ville lemna riktigheten af Winters beskrifning öfver arrestlokalen obestridd, som det ej fallit hr generalmajoren in att kontrollera densamma; att denna arrestlokal esomoftast freqventeras, af manskapet vid värfvade artillerikompaniet, utan att någon klagan försports öfver sjelfva lokalen; att hr generalmajoren ej heller hade sig bekant