Dagens Nyheter – 29 januari 1866, sida 1

var okunnig. Men denna okunnighet kunde rimligtvis ej bli långvarig; det var ju klart som dagen att grefven, så snart han kunde lemna sängen och komma ut, genast skulle få veta, att hans fiende hette Rolf af Tremblave. AA andra sidan hade hertigen-regenten blifvit djupt nedslagen, då han fått höra den olycka som träffat Aubigny, och förklarat den person för en skurk. som varit nog oförsynt att våldföra sig på en af hans hofmän. Men hvad som var det värsta af allt var att Antonia Verdi, den vackra italienskan, trollqvinnan, andebesvärjerskan, åter uppträdt i Palais-Royal och efter en ny magisk föreställning, stigit alldeles oerhördt i gunst. Alla dessa underrättelser voro just icke särdeles lugnande. Rolf sade till sig sjelf, att han genom hvad medel som helst måste afvärja det onda, och att han icke hade en minut att förlora. För att nå detia mål, var det alldeles nödvändigt att återvinna sitt förra inflytande hos regenten, innan Aubigny blef fullkomligt återställd. Äfvenledes måste han ovilkorligen i grund tillintetgöra det vexande förtroendet för italienskan eller åtminstone förvärfva hennes vänskap och ingå i förbund med henne. Dessa båda resultater borde han för längesedan ha uppnått, om han varit verksam; han kunde icke neka till det. Men han hade, likasom fordom Hannibal i Capua, slumrat in vid de förvekligande nöjenas mjuka barm. Nu gällde det att ta igen den förspillda tiden. Rolf satte sig genast i verksamhet. I ett af de stora skåpen uti de vises rum uppletade han en drägt, som skulle ge honom utseende af att vara en ung städad handelsbokhbållare. Denna drägt bestod