Dagens Nyheter – 29 januari 1866, sida 1

och hället sitt oberoende och sin återhållande kraft samt blifver endast ett lydigt bihang, ett användbart verktyg i militärmaktens väld, färdigt att foga sig efter de militära orderna, och detta i samma mån mera som den civila förvaltningens underordnade organer äro beroende och kunna sättas i verksamhet af den chef, hvilken i sin person äfven förenar militärbefälet. Ingen kontroll, intet återhållande inflytande kan af en sådan civilförvaltning utöfvas på militärmakten, ty denna skulle i sådant fall kontrollera och återhålla sig sjelf, hvilket är otänkbart. På Gotland har likväl ofvannämnde vår statsförfattnings hufvudgrunder och det speciella grundlagsförbudet för generalguvernörskaps förordnande blifvit åsidosatte. Pt formligt generalguvernörskap har grundlagsvidrigt varit det ordinarie tillståndet på ön i öfver 50 år. Man har tid efter annan påyrkat att förhållandet måtte bringas i grundlagsenligt skick, utan att likväl dervid fästats vederbörligt afseende. Det synes derföre vara nödvändigt att genom framdragandet inför offentligheten af sådana handlingar, hvarigenom vederbörande sjelfve tydligast lägga i dagen olämpligheten af generalguvernörskapet på Gotland, och som ådagalägga, att det missnöje, som deröfver är rådande inom provinsen, icke är obefogadt. Vi göra dermed en början, i det vi här i korthet redogöra för ett högst märkligt mål, der landshöfdingen på Gotland, general Gyllenram, i egenskap af militärbefälhafvare är på begäran af rikets ständers justitie-ombudsman tilltalad af krigsfiskalen för maktmissbruk. — Af de hittills vexlade handlingarne i målet framgår följande förhållande rörande denna i flere hänseenden märkliga sak. Uti till rikets ständers justitie-ombudsman ställd klagoskrift anför infanteristen vid Gotlands nationalbeväring, arbetskarlen F. Winter, följande: att han, enligt en af konungens befallningshafvande utfärdad kungörelse, blifvit ålagd att den 8 maj sistlidet år kl. !, 8 på morgonen såsom beväringsskyldig vid Tingstäde kompani infinna sig vid Tingstäde kyrka och att till mönstring medföra innehafvande kronopersedlar; att han till denna samlingsplats hade att gå 11, mil, hvarföre han måste tidigt på morgonen begifva sig från sitt hem; att han, under den tid af vid pass 3 timmar, som manskapet måst afvakta militärbefälhafvarens ankomst, blifvit både hungrig och törstig, hvarföre han sökt genom förtärandet af öl uppfriska lifskrafterna, som haft till följd, att han, som före aflägsnandet från sitt hem icke förtärt någon mat, vid militärbefälhafvarens ankomst kl. !, 11 befunnits oredig af det förtärda ölet, utan att dock föra oljud eller begå annan förseelse; samt att han genast blifvit arresterad och införd till Wisby och kl. 6 på aftonen insatt i ett arrestrum å artilleriets högvakt, hvarefter han först den 10 maj kl. 12 middagen blifvit af militärbefälhafvaren dömd att undergå 53 dagars ljus arrest. derifrån han den 138 samma månad blifvit frigifven; framställande Winter deröfver följande klagopunkter: att han dömdes först 43 timmar efter arresteringen, ehuru föreskrifvet är, att arresterad person bör inom 24 timmar undergå ransakning och dom; att de 2 dygn han redan varit arresterad, då militärbefälhafvarens beslut meddelades, icke tillgodoräknats såsom afdrag å den ådömda arresttiden; att, enligt hans förmenande, 6 dagars arrest vore den högsta straffgrad, hvartill slik förseelse bordt hänföras; att, ehuru han blef dömd att hållas i ljus arrest, till det rum, hvaruti han förvarats, insläppts allenast så mycken dager som kunnat inkomma genom en öppning af 4!; tums höjd och 23 tums längd, enär fönsterluckorna, ofvantill afsågade, varit utvändigt tillåsta och lemnat endast en dylik dagöppning genom det enda fönster, som fanns i rummet, således icke fullt en qvadratfot dager, hvilket han ansåg vara mer mörk än ljus arrest, helst ljusöppningen befunnits tätt under taket och icke lemnade erforderligt ljus vare sig för läsning eller skrifuing;