Dagens Nyheter – 29 januari 1866, sida 1

Den unga qvinnan hade visserligen uttalat sin förvåning öfver sin mans folkskygghet; men Rolf hade svarat att han för någon tid var tvungen att iakttaga all denna försigtighet, emedan hans delaktighet i en politisk komplott genom bristande försigtighet kommit i dagen, hvadan han kunde vara säker på att bli insatt på Bastiljen, så vida han ej hölle sig undan. Men, hade han tillagt, detta förnållande skulle ha en snar öfvergång; ty det kunde icke dröja länge, förrän han kom i nåd igen. Johanna hade icke velat vara enträgen. Rolf, som hon älskade öfver all ting, var ju ständigt hos henne. Hvad kunde hon då mera begära? Hushållet bestod af de två makarne, Honorina och Jakob. Den sednarc, hvilken Rolf, efter de sista händelserna, hedrade med hela sitt förtroende, hade blifvit upphöjd till fruns kammartjenare, hofmästare m. m. Han var i korthet husets allt i allom. Hvad de tre lakejerna och kusken beträffar, gjorde de tjenst endast när någon utfart kom i fråga. Denna sakernas ordning kunde icke länge förblifva utan väsendtliga förändringar. Rolf var icke så uteslutande sin egen herre: han kunde ej förfoga öfver sin tid, såsom honom för godt syntes. Han hade vigtiga angelägenheter att bestyra, hvilka han under den ljufva smekmånaden alltför mycket försummat. Också fick han mottaga den ena dåliga nyheten efter den andra. Grefve Aubigny hade icke dött af sitt sår; tvärtom befann han sig på bättringsvägen, och det gick icke en timma förbi, utan att han dyrt svor att hämnas på den, som tillskyndat honom så svåra plågor, och om hvilkens namn han, till all lycka för: chevaliern,