Dagens Nyheter – 29 januari 1866, sida 1

af en brun klädesrock, gul väst, gråa byxor, hvita strumpor, en liten opudrad peruk, en svart bredskyggig filthatt och blanka läderskor med stora spännen af silfver. Så utklädd, begaf sig Rolf till den beryktade Ramponneaus mycket besökta restauration. Gardister med röda fullmånsansigten och kniälfvelborrar, renskrifvare, dagdrifvare m. fl, drucko här ur fulla bägare ett slags blåaktigt, syrligt vin och förverkligade sinsemellan den sköna drömmen om ett allmänt broderskap. Rolf satte sig bredvid disken och lät servera sig ett glas likör; derpå gick han igenom de olika. rummen och mönstrade noga alla gästerna. Förmodligen fann han icke den han sökte; ty sedan han betalt hvad han var skyldig, lemnade han stället och begaf sig i riktning åt bazaren. Icke långt från Saint-Eustache låg en mycket illa beryktad krog, hvars kunder i allmänhet voro mindre väl anskrifna hos polisen. På skylten, som hängde derutanför, voro följande ord målade i stora bokstäfver: Här förenas Mars och Venus. En smal och låg dörr ledde ditin. Rolf öppnade denna dörr och inträdde: med synbar motvilja. Också var det ett ruskigt näste, och hvardagsgästerna, som sutto derinne, sågo allt annat än trefliga ut, Man fann icke der såsom hos Ramponneau öppna och skinande anleten, och en otvungen, om också icke alltid så anständig munterhet. De fysionomier, som här visade sig, hade ett lömskt, ohehagligt uttryck; man hörde här talas ett språk, som man icke förstod och visor sjungas, som man blygdes att förstå. Det var icke en restauration, icke en krog, det var en lastens boning. Der drack man sprit och rökte ur långa kritpipor.