Dagens Nyheter – 26 januari 1866, sida 2

Statsutskottets riksgäldsafdelning beslöt i går, genom votering, tillstyrka rikets ständer att bestämma sig för nordvestra stambanans dragande från Arvika öfver Norum (icke öfver Carlstad) till Kristinehamn. Bevillningsutskottets utlätande öfver franska traktaten. upp: satt af utskottets sekreterare departementschefen Ljungstedt, höll på att blifva kasseradt vid dess första föredragning inom utskottet derföre att de skyddsvänliga ledamöterna ansågo det i motiveringen ej vara nog saltadt. Det har likväl ej lyckats dem förmå utskottet i sin helhet att fördenskull underkänna utlåtandet. Deremot tyckes att utskottet bordt kassera det för dess barbariska stil. Ett sämre stilprof än det efterföljande kan man numera icke ofta finna., ehuru osvenska och onödigt tillkrånglade de flesta svenska embetsskrifvelser än i allmänhet äro. Utlåtandet lyder som följer: Bevillningsutskottet, som åt detta vigtiga ärende egnat ett sorgfälligt ompröfvande, anser den afslutade sjöfartstraktaten innefatta vägendtliga lättnader för Sveriges skeppsfart och varuexport på Frankrike, och för så vidt den tillväxt i trafiken på sistnämnda land, hvilken i allmänhet, och främst hvad svenska fartyg angår, redan egt rum, varit af dessa lättnader framkallad, bör utskottet upplysningsvis i det hänseendet meddela, att, enligt officiel uppgift, drägtigheten af alla dit under hela seglationstiden år 1865 från Stockholm och Göteborg, men endast till november månads utgång från rikets öfriga orter utklarerade fartyg ökats med 28,71 procent, samt särskildt af de svenska med 36,79, af de norska med 29,00, och af de franska med 23,32 procent, äfvensom att qvantiteten af de i fartygen utförda varorna, hvilka hufvudsakligen bestått af jern och stål samt trävaror, stigit, å de förra med 11,73 proc., samt å bräder och plankor af furu eller gran med 37,60 procent, allt utöfver hvad de härifrån till Frankrike år 1864 afgångna fartygs drägtighet och innehafda last utgjort. Deremot är utskottet mindre i tillfälle att bedöma, huruvida de nedsättningar i tull, Ihvilka för varors införsel hit till riket blifvit såsom godtgörelse genom handelstraktaten bestämda, äro större än att de olägenheter, som efter fleres mening skulle deraf kunna härflyta, må uppvägas utaf fördelarne af sjöfartsfördraget och de tullindringar, hvilka för införsel i Frankrike af artiklar, som ansetts blifva föremål för export dit från Sverige, jemväl genom handelstraktaten betingats; men om också, enär de till förmån för Frankrike i berörde afseende gjorda eftergifterna redan på förhand kunnat beräknas till ett belopp, som så betydligt öfverstiger det af rikets ständer i ofvan åberopade underdåniga skrifvelse af den 23 november 1863 förutsatta, utan att ändock fullkomlig reciprocitet i fartygs och varors behandling stått att å Sveriges sida vinna, fullt vederlag icke kan med visshet antagas hafva kommit vårt land till godo, — och om än, vid det förhållande att K. M. funnit lämpligt att underställa traktaten rikets ständers pröfning, önskligt hade varit, att sådant hade skett innan den sattes iverket, så och då likväl härvid tillika förekommer, dels att rikets sednast församlade ständer, derigenom att de, jemlikt den underdåniga skrifvelsen af den 4 november sistberörda år, för sin del reglerat tullbevillningen med fästat afseende på de redan med Frankrike inledda förhandlingarna om en handelsoch sjöfartstraktat, till afslutande deraf gifvit Kungl. Maj:t ökad anledning, och dels att de, genom hvad som, på sätt ofvan är anfördt, blifvit både uti denna och i den förutnämnde underd. skrifvelsen angående beräknandet af statsverkets inkomster af den 23 i samma månad och år yttradt i afseende på omförmälda traktatsförhandlingar, måste anses hafva medgifvit, att uti de af rikets ständer bestämda tullsatser finge göras de nedsättningar, hvartill kungl. maj:t kunde för ändamålets vinnande blifva föranlåten, har utskottet, med uppmärksamhet äfvenledes derå, att det i vissa fall lyckats att för Sverige betinga högre tullsatser än som af Frankrike medgifvits ofvanuppräknade andra stater, ansett omsorgen ej mindre om landets och dess regerings än äfven om ständernas egen värdighet fordra, att den uppgjorda handeistraktaten af rikets ständer bekräftas; och finner utskottet sig sålunda böra tillstyrka rikets ständer att i anledning af den nåd. propositionen förklara, att ehuru de fördelar för landet, som man kunnat vänta och hoppas af en handelstraktat med Frankrike, icke kunna anses nöjaktigt vunna genom den nu afslutade, samt ehuru rikets ständer hade förväntat, att den franska handelstraktaten blifvit underställd rikets ständers pröfning och godkännande innan de bestämmelser den innehåiler blifvit tillämpade, så hafva dock rikets ständer funnit för godt att för sin del lemna sitt godkännande till den af kungl. maj:t med Frankrike uppgjorda handelstraktaten. Till riksdagsfullmäktig för Lunds stift i ledigheten efter biskopen doktor Flensburg lärer kyrkokerden i Quidinge doktor Samuel Heurlin vara utsedd med 84 röster. Kyrkoherden doktor Witt i Helsingborg och prosten doktor Lagerqvist i Ystad hafva erhållit den förre 44 och den sednare 16 röster.