Dagens Nyheter – 26 januari 1866, sida 2

— Hvarför inte? svarade markisen. Jag skulle finna ett stort nöje i att korsa min värja med blixten. Det vore en motståndare, mig värdig! — Hvilken tid på dagen skall den högtidliga akten försiggå? frågade herr Tremblaye. — Det får ni sjelf bestämma. — Nåväl! klockan elfva. Har ni någonting emot denna timma? — Nej. Vi vänta er då. — Jag glömde en sak. — Hvilken? — Vi måste ha vittnen också. — Det skola min hofmästare och förvaltare bli. För sådant ändamål förvandlas de till gamla, förnäma herrar, som sedan fordom varit allierade med er familj. — Ypperligt! Ni har en lysande och outtömlig uppfinningsförmåga, och om er samhällsställning icke förbjöde er att bli litteratör, skulle ni kunna skrifva romaner, som vida öfverträffade mamsell Scuderys!... I morgon således markis. — I morgon, min bäste chevalier. Då Rolf lemnade hotell Thianges, begaf han sig till värdshuset Kung Salomo, der Johanna väntade honom med otålighet. Den unga flickan var nedslagen. Under natten hade hon haft sorgliga drömmar oeh dystra aningar; hon hade tyckt sig sjelf och sin trolofvade drabbas af stora olyckor. Hon hade sett Rolf ligga utsträckt vid sina fötter, badande i blod. Sedan hade hon känt sig sjelf dö. En isande och högst smärtsam kyla hade småningom spridt sig