Dagens Nyheter – 15 januari 1866, sida 3

fröso till is i sina gropar, veh jag tänkte vid mig sjelf: O, du utskott ibland alla utskott, helt visst var du knottrig 1 kroppen, då du fattade detta beslut! Min nästa tanke var att uttala eu förbannelse, som skulle lyda: Må alla liktornspatienter, alla stupade hästar, alla afbrutna ben och axlar, alla i fallen blottade behag, alla i smutsgroparna tappade gummigaloscher, alla blödande näsor komma öfver gatu-utskottets hufvud! Vid närmare eftersiunande beslöt jag dock att vara underdaniy, som det tillhör en gata att vara; och som beslut och handling äro ett hos de feminina, så skref jag genast en ödmjuk supplik, och det är den jag här lägger inför gatu-utskottets ögon; Durehblauchtigste herrar, som ega mitt öde i er hand, haf förbarmande med mig och betänk de verop, som skola höjas öfver mig och er, om jag äfven under kommande tider blifver till en förargelse för Trafiken. Sätt icke en fläck på er bana genom att påkläda mig banor af filtsten, som äro en uppfinning af någon cinqvisitionsdomsto att tortera alla, både ömoch icke ömfotade, individer af slägtet Ifomo. Stå icke som gamla krutgubbar och kämpa för gammalmodiga och utdömda planer, utan låt mig få en klädning efter sista Pariser.-mode-journalen, en klidning at slät och varaktig asfalt, som är er riktig vällust för alla dem hvilka ha med mig att göra. Trampa mig gerna under fötterua, men lyssna till min bön; låt förståndet regera vid edra öfverläggningar och gatuläiggniugar, och jag blir i många MHerrans år er släta, trefliga och på allt sätt behagliga Reyeringsgatan. ———— 22 00e.-eeÅALOG