Dagens Nyheter – 15 januari 1866, sida 3

Supplik till Stockholms drätselnämnds gatu-utskott. I stoftet ligger jag här utsträckt så lång jag är och väntar på att en ny klädnad skall hjelpa upp mina skadade behag, så att jag i en kommaxde framtid må kunna locka till mig min älskade vän Yrafiken, som på sednare tider afskytt mig emedan jag kostat honom många afbrutua ben, många skrapnosar, mänga spräckta byxor och bräckta axlar. Alla gators beskyddare är mitt vittne, att mitt hjerta klappade så att fältstenarne hoppade, och att mina gropar fylldes af glädjetårar, då jag fick underrättelse om att drätselnämndens gatu-utskott haft förbarmande med min uselhet och beslutat gifva mig en ny toilett; men glädjen här i verlden är af kort varaktighet, det fick jag snart nog besanna. Mina vänner husegarne och den kärälskelige Trafiken röstade för att jag skulle få en elegant ooh bastant klädnad af svart asfalt, af hr Weylunds tillverkning, men då kom gatu-utskottet och sade: En randig klädning ska hon ha af knottrig fältsten, randad med kalksten och huggen granit. Vid dessa ord genombäfvade mig en förfärlig aning om kommande dar, tårarna