Dagens Nyheter – 15 januari 1866, sida 3

De tre kyrkorna i Sigtuna. (Från en korrespondent till Upsala-Posten.) Mycket har blifvit skrifvet om den goda staden Sigtuna, och man har, dess värre, på köpet framställt bemiälte stad som en typ för allt hvad alla småstäder heter, som ett riktigt Kråkvinkel, ja som en håla full af de dödas ben och all oreulighet.. Till en stor del har detta beklagligen varit förhållandet nära under tre århundraden efter reformationen, och det vill synas som en Nemesis divina hvilat öfver stadsboerna för de helgerån, hvartill de under denna tid gjort sig skyldiga genom förstörandet af de äldre kyrkorna, som efter 1530-talet stodo obegagnade. Sedan klockorna blifvit borttagna och templen lemnade åt sitt öde, täflade stadsboerna att från murarna borttaga all huggen sten som kunde åtkommas för att begagna till hörnoch trappstenar. Den med huggen granit infattade bågen till högchorets halfrunda presbyterium blef nedbruten, de Rf slät sten uppförda ytterväggarne hade ej så fort hunnit nedfalla, förr än stenen bortfördes, för att användas till grund åt stall och svinhus, och det sämsta af allt är att presterskapet ända in i senaste tid synes härvid föregått med sitt exempel. En ny tid har likväl börjat randas för Sigtuna under det sista årtiondet, och staden reser sig så småningom ur det djupa förfall, ohvari den råkat. — Flera nya hus hafva blifvit uppbyggda, Prestgatan rätad, och flera åtgärder vidtagna till allmän och enskild nytta och trefnad. Men, frågar den redan otålige läsaren, det var ju om de tre kyrkorna korrespondenten skulle tala? — Tålamod aldrig så litet, så skola vi snart komma till dem. I staden finnas den nu begagnade Maris kyrkan, eller stadens ordinarie Guds hus, som det heter i en gammal anteckning från 1750talet, vidare S:t Olof och S:t Per, samt en qvarstående tornmur af S:t Lars kyrka. Om de andra: S:t Nikolai kyrka, samt S:t Gertruds, S:t Erics och S:t Bartholomei kapeller kan med Rachel sägas: det är ute med dem,. De tre första deremot är ännu mer eller mindre behållna och förete tillsammans en äskädlig bild af kyrkobyggnadskonstenus utveckling i vårt fidernesland samt äro såsom fornulemningar de märkvärdigaste i riket. S:t Pehr, eller fordna domkyrkan vid Prestgärden, är den äldsta af alla, uppförd af gråsten och invigd 1026. Den framter i allt en bild af byggnadskonstens barndom i Sverige och är såväl genom sin grundplan som sitt byggnadssätt särdeles framstående. Man vågade vid den tiden här ilandet ännu icke uppföra en högre mur ofvanpå ett större hvalf, hvarföre förbindelsen imellan kyrkans skepp och högchoret åstadkommits genom anbringaude af porthvalf i tornmuren, ett på vestra och ett på östra sidan. Torne:, omkring 100 fot högt, utgör nämligen den egentliga kärnan, hvaromkriug Skeppet med vestra tornet, sidochoret, högehoret och sakristian tillsammans bildat ett helt. Vestra tornet är till stor del nedfallet, utom nedra delen, som bildar ett hvalf, utan annan dagöppning än en stor portal utåt kyrkans skepp. Detta hvalf, likasom det inuti stora tornet, är ännu bibehållet, men alla öfriga hvalf nerfollna, äfvensom cn stor del af skeppets sidomurar. Genom Vitterhets-, Historieoch Antiqvitetsakademiens försorg har en del at grunden nu blifvit befriad från sten och grns, och anledning är alt tro, det regeringen kommer att särskildt värda sig om bibehållandet för framtiden af denna nordens äldsta kyrka. Vi sade äldsta, ty om äfven gamha Upsala kyrkas vestligaste del skall bestå af det fordna afgudatemplets murar, är dock påbyggnaden och sjelfva kyrkan från en vida yngre tid, och så är äfven förhållandet med Husaby kyrka i Vestergötland, der de tre tornen utgöra kyrkans äldsta del, och det öfriga i en sednare tid blifvit tillbygdt. Sanct Olofs kyrka, som ligger på vestra sidan af nuvarande kyrkogården, synes af anordningen vara yngre än domkyrkan och är uppförd i en slags öfvergångsstil mera lik den fordna Basilikan, hvars grundplan blef ett mönster för de äldsta kristna kyrkorna i Rom. Den hav tuna khaan Af häslla du 20 64 oo om