Dagens Nyheter – 13 januari 1866, sida 2

Hypoteksbanken, hvars hufvudsakliga uppgift är att förse hypoteksföreningarne med erforderliga medel till deras amorteringsutlåning, har i sådant afseende från början af augusti 1861, då banken trädde i verksamhet, och till 1 maj 1865 utlemnat till hypot.-förening:ne 49,408,331 rdr. Oktrojer för enskilda banker. Sedan den 20 maj 1864 eller från den tid den nuvarande lagen för enskilda sedelutgifvande banker blef utfärdad, har oktroj blifvit beviljad för följande nya sedelutgifvande banker, nemligen för Sundsvalls enskilda bank, enskilda industribanken i Norrköping samt Wenersborgs, Uplands, Gefleborgs, Christianstads, Malmö, Westerbottens och Christinehamns enskilda banker. Förlängd oktroj har blifvit beviljad Stockholms, Norrköpings, Skånes, Orebro, Wadstena, Hallands och Kopparbergs enskilda banker. Hela antalet oktrojerade enskilda banker med sedelutgifningsrätt utgör för närvarande 22. Att detta slags banker fortfarande åtnjutit ett högt förtroende hos allmänheten, ådagalägges deraf, att, enligt till Kongl. Maj:t inkomna uppgifter, de åt dem på uppoch afskrifningseller depositionsräkning förtrodda medel utgjort: Vid slutet af år 1862 — rdr 22,399,000, 1863 — 21,644,000, or o 1864 — 21,047,000. Och att de haft sedlar utelöpande till belopp al: Vid slutet af år 1862 — rdr 30,394,000, 1863 — 27,101,000, 1864 — o 27,0563,000. (Ö. C.) on syn å Kungsholms kyrkogård. Personer som i förrgår passerade Kungsholms kyrkogård, hade der tillfälle att se nägot på en gång så ohyggligt och vimjeligt, att man ej skulla kunna föreställa sig möjligheten, om man ej varit vittne dertill. Dödgräfvare, som voro sysselsatte med gräfning af en graf tätt invid kyrkogårdsmuren åt Handtverkargatan, hade under arbetet påträffat och uppkastat en mängd stycken af oförmultnade likkistor och delar af lik. A hufvudskälarne satt ännu håret qvar och benen voro höljde af mögel. Det vidriga ökades äfven deraf att, churu den tillämnade grafven knappt var 1 12 aln djup, likkistor af friskt trä syntes å båda sidorna, och mellan hvilka väl nu redan en annan är nedställd. Reflektionerna göra sig sjelfva. Att sådant kan få passera, och dertill så godt som utanför porten af ett sjukhus och invid muren af ett annat, tyckes dock vara något för starkt. Hvem kan väl undra på om Kungsholmen ej gör skäl för ryktet att vara friskaste delen af staden., Det stora poströfveriet. Om det förut omtalta bortröfvandet af den post som i onsdags afton sändes från Göteborg till Norge har postmästaren Lundvall i Kongelf atgifvit en rapport af följande innehåll: Postiljonen Knutsson anlände hit med norska posten kl. 1114 och affärdades kl. 1112 e.m. KL 1212 uppväcktes jag af bultande på fönstren och underrättades, att posten blifvit röfvad omkring 14 mil från staden och postiljonen illa slagen. Skjuts beställdes; doktor Holmström och landsfiskal Fagerdahl eftersändes, i hvilkas sälsskap jag begaf mig på väg. Knutsson anträfiades i torpet Upsala i närheten af Skälbräcke qvarn. Sedan han blifvit förbunden, berättade han, att omkring 100 alnar från torpet trenne större karlar, hvilka legat gömda, plötsligt framrusade och med påkar tilldelade honom flera slag, så att han sanslös föll ur kärran. Då han återkom till sans syntes åkdonet ej till, utan förfogade han sig till torpet. Från detta följde vi spåren och upphittade 2 lösväskor härifrån (Kongelf), postiljonens pistol, hans och skjutsbondens mössor, 3 påkar, som begagnats af våldsverkarne, samt på stället der de legat gömda en tom helbutelj. Försedda med ljus och lykta följde vi vägen åt bergen 14 mil, letande åt alla håll, utan att dock upptäcka flere påsar, hvadan vi funno det fruktlöst att i mörkret göra vidare spanfngar. Vi återvände till torpet, der vi hemtade postiljonen, för att i staden bereda honom bättre skötsel. Slag hade, utom å öfre delen af hufvudet, träffat honom i pannan samt å ena örat, i hvilket en inre blödning uppstått. Läkaren kan ännu ej afgöra huruvida han kommer att repa sig. Afven skjutsbonden har blifvit rlagen, ehuru ej farligt. Efterspaningarne komma att fortsättäs aflänsmannen Hammarstrand och fiskalen Fagerdahl. — Hästen hade återvändt till staden med den toma kärran, å hvilken postväskaa befanns hängande sönderskuren. Endast en mindre påse från Köpenhamn till Svinesund fanns qvar i densamma; de öfriga, 11 till antalet, hade tillgripits af röfrarne.