Dagens Nyheter – 14 december 1865, sida 1

Franska handelstraktaten. Dagliet Allehanda har haft sorgsna dagar. Trehundra deputerade från alla landsändar ha gilvit det svart på hvitt uppå sin missaktning. Bladet har i följd deraf måst göra en så haustig vändning at venster, att det ännu är på väg att ramla dervid, och till sist har representationsförslaget gått igenom, i trots af Dagligt Allehandas ända intill de sista dagarne ifriga medverkan till dess förkastande. I dessa mulna stunder kom i förrgår en solglimt från bevillningsutskottets första afdelning. Den hade beslutat med en liten majoritet, att tillstyrka ständerna att icke godkänna den franska handelstraktaten. Saken är härmed icke afgjord. Arendet skall först behandlas af hela bevillningsutskottet, och detta kan förkasta afdelningens försiag och i rak motsats dertill tillstyrka ständerna att godkänna traktaten. Slutligen, om också utskottet skulle antaga sin första afdelnings förslag, är det derföre icke sagdt att tre stånd hysa samma mening om frågan som utskottet, utan det kan lika lätt hända att tre stånd hafva en motsatt åsigt, så att ärendet blir beroende af votering i förstärkt utskott, och der tager en för regeringen fördelaktig vändning. En sådan utgång är icke ovanlig alls, och det synes således vara bra tidigt för Dagligt Allehanda att fäigna sig så hjertinnerligt som det i tisdags gjort åt den lilla tillstymmelse till framgång, som de konservativa vunnit på sin förening med skyddssystemets vänner i det första hämndeanfallet mot den nuvarande ministeren. De konservativa i förening med skyddsvännerna bilda en ganska stark falang och kunna otvifvelaktigt bereda den De Geer-Gripenstedtska ministeren mycken olägenhet i framtiden, men det vill synas som om de ännu icke hittat på den rätta murbräckan att göra bresch med. Franska handelstraktaten är deras murbräcka, men denna traktat har för de konservativa och skyddsvännerna två stora olägenheter. Dessa partier säga för det första: regeringen häde icke orundlagsenlig rätt att nedsätta tullafgifterna. Derpå svarar regeringen med många exempel på att ständerna vid den ena riksdagen efter den andra hafva antingen godkänt åtgärder af regeringen i samma riktning, eller ock uttryckligt lemnat regeringen en sådan rätt, som de konservativa nu bestrida henne. Men om de konservativa än kunde lyckas att ändock göra det i nägon mån tvirvelaktigt för ständerna (ty längre kunna de icke komma) huruvida regeringen egt rätt att nedsätta tullafgilter eller icke, så står det likväl alltid och alldeles oomkullrunkligt qvar, att det icke låter sig ästadkomma någon ministers fall på den yrunden att hon Nedsatt allmänna afyifter. Detta är alldeles mot naturens ordning. Folket i allmänhet tager alltid parti för sin regering i det fallet, desto heldre som det är så ovanligt. Detta var den ena bräckan i de konservativas kallhamrade murbräcka. Den andra svagheten i deras vapen är att de icke kunna räkna på varaktigt bistånd mot franska handelstraktaten af den stora jordbrukande befolkningen, ty så snart traktaten blir undersökt och diskuterad i detalj måste landtbrukaren med sitt goda räknehufvud komma att märka att traktaten är ejord helt och hållet till hans förmån, att den är egnad att göra honom fri från det gamla stadsförtrycket öfver landsbygden. Rö Ir oe