Ridderskapet och adeln. Friherre Adlercreutz yttrade sig emot förslaget, men så lågmält att referenten ej kunde uppfatta skälen. Grefve von Saltza ansåg sig pligtig att i denna vigtiga, heliga stund äfven yttra några ord i dagens stora fråga. Först ville han protestera mot en föregående talares yttrande till dem, som i fråga om representationsreformen ännu ej fattat något beslut. Det hade blifvit sagdt: Skulle någon tvekan hos några ännu finnas om de fördelar, som det nya representationsförslaget kommer att bereda svenska folket, så borde den häfvas deraf, att allt ansvaret faller på konungen och regeringen., Talaren sade sig ej i något fall önska en suverän konung, utan var fullkomligt belåten med en sannt konstitutionell monark, som styrde ett konstitutionelt samhälle. Af sådana skäl kunde ingen medlem af adeln fatta ett beslut, denna adel som alldsles icke står som en sluten fraktion med egna intressen, när det gäller fäderneslandet eller när nationens hjerta för en stor sak pulserar med lifliga slag. Adelsmannen, liksom hvarje annan sann medborgare, sätter en ära i att räknas till nationens stora familjekrets. Detta är en så gammal