Dagens Nyheter – 6 december 1865, sida 1

tal. Grefve Posses påstående att representa tionsreformens nödvändighet vore inskrifven i svenska folkets hjerta, men icke representations: förslaget, bemötte han med: följande frågor: huru kan herr grefven veta att folket önskar en reform, om icke af den agitation, som varit en följd af det kungliga förslagets framläggande? Tror hert erefven kanske att nationen är ge nomträngd af mera värma för det förslag, som hopkokats på Phomnix och som ej ens af sina egna anhängare är kändt. Tal. kunde ej finna något revolutionärt deruti att regeringen, om förslaget faller, framlägger detsamma på flera riksdagar efter hvarandra. En vanlig riksdagsman har rättighet att gång på gång motionera samma sak, och på icke mindre än fem på hvarandra följande riksdagar hade tal. väckt motion om bördsrättens afskåffande. Till sist lyckades han få sitt förslag igenom. Man talar om att hvar och en bör följa sin öfvertygelse; detta är sannt, men man far icke glömma att denna är beroende af individens mer eller mindre klara och fullständiga uppfattning. Det fordras större förmåga, än kanske mången af adelns ledamöter besitter, att rätt bedöma en lag. Då ett så stort flertal af nationen gillar förslaget böra de som känna sig mindre kompetenta att afgöra saken icke hålla alltför strängt på sin öfvertygelse och de som äro tveksamma böra heldre ställa sig på den stora majoriteten än minoritetens sida (bifallsrop och hyssjningar). i Fub. And. Cederström yttrade bland annat: Man har uppfordrat adeln att fälla sin egen dödsdom. — Sjelfuppoffringen är svår och påkostande, men lemnar i perspektiv ett starkt, fritt och lyckligt fädernesland. Adeln likasom hela det öfriga fölket är konungen mycken tack skyldig för framläggandet af detta förslag. Den dag, på hvilken det afgöres, blir en vigtig dag i landets historia, antingen en olycksdag, hvarom ingen kan läsa utan harm och sorg, eller den ärorikaste för Sveriges adel; Betänken, mina herrar, hvilket öde drabbade den franska adeln, som motsatte sig folkets. önskningar; den måste fly från sitt fädernesland, fördömdes och glömdes. — Bättre är ock att vi emigrera. än stanna hemma och motarbeta vårt fäderneslands vil. . Kapten Iannerskantz iklädde sig med lugn ansvaret för sitt ja till förslaget, hvilket enligt hans tanke innehåller säkra garontier för en. lycklig framtid. Det är numera ej möjligt för någon regering att framkomma med ett förslag bygdt på annan grund än det föreliggande. Nu är rätta ögonblicket inne att antaga detta, ett uppskof kan göra mycket ondt. Tiden går vida fortare nu än förr, och zsationerna få dyrt plikta, om de ej aktge på dess kraf och gripa tillfället i flykten. i Frih. Gripenstedt höll ett glänsande tal, hvars hufvudinnehåll vi återgifva. 25 år ha förflutit sedan hans politiska bana börjades, Vid sitt första uppträdande på riddarhuset möttes han af ett representationsförslag; för 18 år sedan kallades han oförmodadt till konungens rådsbord, hvarest äfvenledes ett förslag till ny riksdagsordning då förelåg, och nu, när hans offentliga bana är nära sitt slut, står åter samma fråga på dagordningen. Åsigten att det närvarande ej duger har under årens lopp allt allmännare utbredt sig, så att nu en stor del äfven bland adelus ledamöter hyllar densamma. Detta är ett godt tidens tecken, och han tviflar ej mera om en lycklig lösning af det svåra problemet. Man fordrar garantier. Sådana har man i samhällsmedlemmarnas förstånd och heder. Beklaglig är den som i sina kalkyler endast tar i beräkning lagens bokstaf, och. olyckligt det folk som endast bindesaf den: -Det folket går en snar undergång till mötes. Man har ej rättighet att hos den nya representationen förutsätta vanvård af dess vigtiga kall. Vårt brödralands exempel är för oss lärorikt. Konungamakten kommer snarare att vimra än: förlora i styrka genom förslagets antagande. : Den som: vid föregående sammankomst, med största ifver,. för att icke säga hetsighet (grefve Posse) anföll: förslaget, sade att konungen mu kan inverka. på represensationen genom sin: rättighet att nämna adelsmän. Denna makt. är icke myeket: att hålla på. Omkonungen tillsätter några adelsmän. kunna deräs röster. ej. väga mycket mot de sjuhundrades, som nu äro samlade; och leda adeln utgör ju blott en fjerdedel af repuesemtationen. Utsigterna till ändringari grundlagarne bli ökade, ej minskade. . Konungen får efter förslaget makt. att upplösa riksdagen, när han behagar, :då deremot nu. denna har rättighet att vara samlad i 4 månader. . Man har talat om. möjliga ormstörtningar: Sådana förekomma endast der stor olycka :och betryck äro rådande eller ett obilligt motstånd fortfar för länge. Man får icke tro att blott: olyeksprofeterna spå sannvt och att alla, som hoppas godt om framtiden, stödja sina åsigter på bedräghga illusioner. Lyckligtvis för mensk-ligheten har förhållandet hittills icke vårit sådant. :