Dagens Nyheter – 5 december 1865, sida 1

och afslå om adeln afslår — hvilket sadnare dock mähända icke lyckas, enär de begge sidorna äro nästan på håret jemnstarka inom presteständet. Hvad presteståndets prelater än må hafva vunnit på denna undflykt — hjelterykte är det åtminstone icke. Imellertid har man ännu ganska godt hopp om förslagets framgång hos adeln. Vi meddela nu en närmare redogörelse för hvad som förekom hos adeln och presteståndet: Ridderskapet och adeln. Diskussionen om representationsförslaget börJjades i detta stånd af dess fader excellehsen De Geer. Han sade sig icke vilja upprepa alla de skäl, som tala för reformen och omorda hvad så många gånger blifvit sagdt. De hufvudskäl, han vid tillfälllet ville auföra, voro få. Bland dessa räknade tal. att samhället i formelt afseende skulle vinna mycket genom förändringen, bli ett organiskt helt. Men det är ej nog med formen; tidens mäktiga ström verkar till ståndens upplösning. Adeln har förlorat all betydelse, utom represcntationsrätten. Afven denna skall och måste den förlora, ty ståndsfördomarne ha skingrats och begreppen af menniska och medborgare gjort sig gällande. Tal. redogjorde för förslagets grundtanke, erkände dess brister, men hoppades att det menskliga snillet under tidens längd skulle undanrödja dessa. På det högsta protesterar jag emot att den ledande tanken i förslaget är penningen, yttrade han och menade att åldern kunde lika väl sägas vara det. Närmast kommer man sanningen om man säger att förtroeudet, uttryckt genom samfiälda val, bestämmer hvilka som blifva folkets ombud. Man har sagt att förslaget endast erbjuder förhoppningar, men ingen visshet för framtiden; detsamma kan sägas om vår närvarande och alla olika tiders och länders representationer. Iugen statskonst förmår på förhand bedöma framtidens skiftningar. Men man bör ej se allt i svart. Skulle man icke våga anförtro en friare representationsform åt ett folk, som så länge visat sig värdigt sin obegränsade personliga frihet, så sällan missbrukat den tryckfrihet, det egt? Folkets kärlek till en institution ersätter många af dennas bristfölligheter, och man har talande bevis på att svenska folket önskar den ifrågavarande representationsförändringen. — Tal. slutade sitt väl sagda föredrag med uppmaning till adeln att visa sig värdig sina förfäder i storsinthet och uppoffring samt ihågkomma att den svåraste af alla segrar är segren öfver sig sjelf (starka bravorop, blandade med hyssjningar från dem som ej tycka om uppoffringar). Professor Cederschjöld talade med mycken värma för förslaget. Han sade sig i egenskap af läkare bäst kunna bedöma att, börd och rikedom oaktadt, menniskan alltid är och förblir menniska. Adelsmannens kropp är icke fullkomligare konstruerad än någon annans och han bär icke lidandet med mera behjertenhet än någon annan. — Talaren ansäg att man cj behöfde frukta penningens hotande makt; i samma mån bildningen sprider sig går penningens inflytande förloradt: Bönderna ha lika goda anor som adelsmännen; deras fäder ha utmärkt sig genom storartade bragder och idrotter likaväl som adelns. Hvad det nya representationsförslag angår, som, efter hvad tal. hört uppgifvas, en hop adelsmän ämnat framlägga, kommer det alldeles för sent. Hela nationen har redan omfattat det kungl.