Dagens Nyheter – 5 december 1865, sida 1

VI. Åtta år sednare. —— Paul Remond satt framför ett bord, hvarpå en mängd papper lågo strödda i oordning, och som stod bredvid en chiffonier, hvars lådor voro utdragna eller tömda. Rummet, hvari han tillbragt natten under arbete, låg i första våningen af ett vid Marseilles hamn beläget hus och uppfördt på en höjd. Remond bebodde det blott om sommaren, vintertid öfverlemnade han det i Bernards vård. Det korta afständet till staden, dess romantiska läge, den åt alla håll storartade utsigten gjorde det till ett lika behagligt som beqvämt sommarnöje. Dess upp: lysta salar hade ofta församlat cliten af Marscilles innevånare, men under förloppet af sista året hade huset blifvit om ej öde, dock tyst. och stilla. Det bibehöll ännu spåren af den prakt, som nyss förut herrskat der, men den fanns ej i sin helhet; de särskildta praktföremålen började så småningom att försvinna, det ena efter det andra. Det befann sig i det tillstånd, då den försvinnande rikedomen kämpar med den tilltagande fattigdomen. För hvarje dag såg man det lysande bohaget allt mera vanställas, och ingen brydde sig om att borttaga dammet, som lade sig på förgyllningarna på väggar och möbler, — dessa qvarlefvor af en lyx, hvars källa utsinat. På samma sätt som, den ena natten efter den andra, en rynka bildar sig under sminket på en gamfhår koketts ansigte, likaså anställde tiden oupphörligt nya härjningar på paneler och gipsprydnader; lifvet var, med ett ord, borta och det förekom hvar och en, som om en kall fuktighet