Dagens Nyheter – 5 december 1865, sida 1

man Falkman och för Kabnar landssekreterarer Siljeström med auföranden mot förslaget, hvil ket de förkastade. TLandssekreteraren. Bolinder från Mariestad och lektor Bergman från Wisby sade att de hade manga betänkligheter vid förslaget, men de ville likväl offra sin enskilda öfvertygelsc och rösta för det kungliga represcutationsförslaget, under uttalande af den önskan, att deras tvifvel derom varit ogrundade och att detsamma mätte lända till fäderneslandets välfärd och lycka. Vice talmavunen hr Muren erhöll derefter ordet och yttrade i ett enkelt, men kärnfullt tal alt det för cenhvar vore klart, att det nu till afgörande föredragna kungliga förslagets förtjenster vida öfverträftade dess brister. Han pånninte ståndet om den minnesvärda 14 januari 1863, då ståndet visade så lifliga sympatier för detta förslag, att dessa sympatier likt en elektrisk ström spredo sig till landets aflägsnåste delar, och uppmanade ståndet att, gifvande efterverlden ett efterdöme af ett folk, som i enighet och lugn ordnar sina inre angeläigenheter, skrida från ord till handling; och han föreslog enhälligt bifall till det kungliga förslaget. Ståndet instämde häri med ett högljudt ja. Omröstning med slutna sedlar företogs härefter och förslaget bifölls med 60 ja mot I nej. På riddarhuset uppgick samlingen till omkriug 790 personer. Så talvikt har ståndet cj varit samladt sedan 1847—1848. Alla bänkar voro öfverfyllda. Likaså åhörareläktaren; platser till denna voro så eftersökta att man betalt 5 rdr till stadsbud som i söndags afton förskafftat sig poletter. Rykten lupo oupphörligt genom salen, troddes och vederlades celler vänta bekräftelse: t. ex. att grefve IHenning Hamilton beslutat nedlägga sin röst, att landshöfdingen baron af Ugglas skulle gått öfver till förslagets anhängare, att en högt stående man vid konungens hof skulle uppmana adeln att utan vidare diskussion votera ett ja o. s. vy. — Uppmärksamhet väckte att f. d. utrikesministern excellensen JZhre, som sällan varit hörd på riddarhuset, nu kommit in från sitt landtliga lugn på Ekebyhof, der han länge lefvat i tillbakadragenhet från verlden, i ändamål alt försvara konungamakten mot henne sjelf. Öf verstlöjtnanten baron Klinckowström (broder till den ryktbara jesuiterpatern i Wien) anförde en mingd, till stor del pedantiskt hopplockade skäl mot förslaget. Grefve Gösta Posse från Westergötland, som för några riksdagar sedan debuterade på riddarhuset såsom en riktig revolutionär med förslag om grundskatternas upphiäfvande och då ropade till adeln: Quousque tandem abutere patientiv nostra? hade nu ännu starkare fraser mot det folk, som så linge tåligt fördragit adelns ok och nu begär att blifva derifrån qgvitt. A andra sidan talade för förslaget konungens intime vän öfverståthällaren frih. Bildt, frih. Sprengtporten (eljest ganska aristokratisk), grefve af Ugglas, landshöfdingarnet v. Troil och Weidenhielm 4 Malmö och Hernösand) samt grefve fHobert de la Gardie hvilken både såsom ledare af Malmö indistriexposition och statsrevisor inlagt betydande förtjenster), m fl. Presteståndet speladn en roll, som tryckfrihetslagen förbjuder oss att med dess rätta namn beteckna. Sedan det börjat diskutera förslaget beslöt det att uppskjuta afgörandet till dess adeln fattat sitt beslut. Presteståndets konservativa majoritet tog således reträtt bakom adelns rygg för att kunna bifalla om adeln bifaller