Dagens Nyheter – 5 december 1865, sida 1

duka under för den djupa smärta, hvaraf han långsamt tärdes, och hvars orsak han icke kunde förmås att yppa. De som icke kände hans lefnadshistoria beklagade honom såsom rubbad till förståndet. Småningom segrade dock hans kroppsliga och andliga styrka öfver den djupa sorgen. Han blygdes på sätt och vis öfver de tårar han utgjutit och beslöt att glömma och förakta. Hans dom hade blifvit fälld utan bestämda bevis. År 1823, då de politiska rörelserna helt och hållet upphört, som skakat Frankrike, utverkade några af hans vänner, med tillhjelp af inflytelserika personer, att hans dom förändrades och han fick tillåtelse att återvända till sitt fädernesland med vilkor, att han skulle lefva stilla och obemärkt. Han utsåg åt sig en boning midt ibland Beaujolais:s berg. När han ändtligen hade full frihet att fordra räkenskap af Remond för hans förräderi, brydde han sig icke derom; han föraktade honom allt för mycket för att uppsöka honom. Men under denna långa strid med sig sjelf, under dessa betraktelser i ensamheten öfver sitt eget nederlag och sin rivals seger, utbyttes hans själs ädelmod i stolthet, och han ville icke tänka på en ofullständig hämnd. Han ville att straffet skulle motsvara brottet. Äsynen af Fredrik, med hvilken han tillfälligtvis sammanträffat och som han igenkänt på hans likhet med fadren, hade plötsligt väckt det hat, som slumrat i hans hjerta. Han hade utmanat honom och skulle utan ånger hafva dödat honom i en duell. Sölad af sonens blod och redan till hälften hämnad, skulle han hafva velat stå ansigte mot ansigte med Remond, men himlen hade förbehållit honom en större