Dagens Nyheter – 29 november 1865, sida 3

Orchestern bestod af de utmärktaste artister Qvadrillerna voro naturligtvis lifligare än i ett mi nisterhus, ty etiketten bringar öfverallt kyla med sig, men härifrån var den bannlyst. I första vå ningen dansade man, i den andra souperade man och soupån var till heder och värdighet en full. ständig orgie. Gästerna, tvåhundra till antalet sutto till bords från klockan tu till fyra. En al Europas förnämsta sångare sjöng kupletter af en högst slipprig natur. Matsedeln var mer än Mmcullisk och blott de dyrbaraste viner strömmade i kristallerna. Olympia bebor för närvarande ett hotell i trakten at Champs Elys6es. De inre prydnaderna och alla möbler äro verkliga konstverk. Hennes juvelskrin innesluter de dyrbaraste perlor och diamanter, i hennes vagnshus stå de präktigaste ekipager och hennes stall innesluter de yppersta hästar man kan tänka sig. Hennes tjenstepersonal är lika stor som den en engelsk pärsfru behöfver. Två gånger om dagen vexlar Olympia toilett och bär sällan en drägt mer än två gånger. De sedesamma fruntimren börja nu att följa 1oretternas exempel i sätt och klädedrägt. I teatersalongen, på kappränningarne och promenaderna söka de att efterapa deras manliga later och toilettkonster, de svärta nu också ögonbryn och ögonhår och pryda sig fullkomligt i lorettstil. För familjemödrarne i Fauborg Saint Germain och Fauborg Saint Honor6 äro loretterna icke längre föraktade varelser, utan medtäflarinnor, hvilka de söka bekämpa med deras egna vapen, men förglömma att deras verkliga makt ligger i deras sedliga fördömlighet. När ungdomstiden är ute, och ingen mer fångas at deras konstgrepp, är lorettens tid ute. Icke i alla fall går hon nöd och elände till möte. Herr von Cesena berättar om en lorette, som under den förvirring, hvilken följde Februarirevolutionen, förstod att göra uppseende. Teatern var den piedestal från hvilken hon lät beundra sig ien för henne gynsam dager. En svärm af beundrare omgaf henne hela dagen, och blott tidigt om morgnarna tog hon ej emot. Man trodde att hon använde denna tid på sin toilett, men i sjelfva verket sysselsatte hon sig då med penningeaffärer. Hon gaf då audiens åt handelsagenter, åhörde deras berittelser och gaf dem uppdrag i affärsväg. Nu har hon en respektabel årlig ränta, ett hotell i staden och en villa på landet. Dagligen gör hon en promenad i sitt eget ekipage, och det kommer nu blott an på om hon kan träffa en man, som vill gifva henne sitt namn mot att dela hennes välstånd.