Dagens Nyheter – 29 november 1865, sida 3

Hvarjehanda nyheter. En cancanr-:dansös i Paris. I en tysk tidskrift skildras den ryktbara mamsell Theresa och hennes uppträdande i Cate Alcazar sålunda: Der stod hon, säsongens lejoninna, drottningen på alla cafs chantants,, iklädd en praktfull, hvit atlasklädning, med en röd kamelia i det mörka håret och ett notblad i den af diamantringar blixtrande handen. Hon är ingalunda vacker, denna mamsell Theresa, men hennes ögon utsända demoniska gnistor af en obändig sinnlighet, hennes redan temligen utlefvade anletsdrag bära detta frivola uttryck, som utgör kännemärket på ett lorettlif som genomgått alla stadier. Det dröjde väl en half minut innan bifallsstormen saktades och Theresa kunde börja sitt föredrag. Hon sjöng en visa, som vid hvarje vers slutade med omqvädet fi donc, fi done,..., en äkta parisisk gatvisa, men enkom för hennes räkning författad och satt i musik. Hon sjöng icke bättre än en vanlig harpspelerska, men sången var också blott en bisak. Man måste göra afseende på innehållet, åtbörderna. minspelet. med ett ord det hela, för att fatta det intryck m:ll Theresa frambrivgade. Det var en caucan af slipprigaste slag i musik, en cavcan mot hvilken den i Closerie de Lilas eller Bal Mabille är en syunerligt ärbar och anständig mennuett.