Dagens Nyheter – 22 november 1865, sida 2

Audun begaf sig till sjöss och kom till Norge. Ilan lät flytta sina saker i land och hade na betydligt mera, än då han sist var i Norge. Ian skyndade sedan att uppsöka kung Harald och uppfylla det löfte, han gaf honom, innan han for till Danmark. Han helsade artigt på kungen och denne besäarade, såsom förra gängen, vänligt hans helsning. — aSätt dig ned,, sade han, coch drick med oss Och så gjorde han. Kung Harald frågade nu: lIvad betalade Sven Kung för ditt djur? Audun genmälde: Ian gjorde mig den äran att mottaga djuret som en gåäfva Kungen återtog: aDet skulle också jag ha gjort. Huru belönade han din artighet? Audun svarade: Han gaf mig understöd att resa söderut. Då sade kung Harald: cReseunderstöd och andra, gåfvor gifverSven Kung mången, som icke förärat honom nägon sällsynt skatt, An mera då? — allan erbjöd mig att göra mig till en hög man i sitt rike., — Det var ett godt aubud,, sade kungen. Nä, lönade han dig på något annat sätt? Audun geumälde: lan gaf mig ett fartyg, lastadt med de bästa varor till att afyttra här i Norge. — Det var en storartad skänk, sade kungen; anen en sådan skulle också jag ha gifvit dig. Fick du ännu något mera?, — aJan, svarade Audun, han gaf mig en lädetpåse full af silfver och sade, att jag icke skulle bli utblottad, ifall jag förlorade skeppet utanför Island, om blott jag kunde berga denna. Kungen sade: Det var frikostigt; jag skulle icke ha gifvit dig den gåfvan. Sedan jag skänkt dig skeppet, skulle jag ha ansett dig till fullo ersatt fördin björn. Gaf han dig något mera?, — aDet gjorde han visst, herrre! sade